Carlstad Cougars omnämns inte sällan i såväl lokala som internationella medier. Vi har dessutom vår egen tidning, Cougars Allehanda, som på ett fullt objektivt sätt granskar laget med- och motgångar.
Cougars guldvecka "Jag har aldrig varit lyckligare"
Carlstad Cougars har vunnit sitt första guld någonsin. GGG besegrades i en jämn final som Cougars till slut kunde gå vinnande ur efter ett stort antal hjälteinsatser från pumorna.
Många, många år har gått sedan Carlstad Cougars bildades. Då sågs det som en liten hobbyförening. Laget bar då svarta bomullst-shirts och spelade, utan att skämmas, i turneringar som Guldklubban och liknande.
Läget såg ganska likt ut enda till inför säsongen 2010/2011 då laget äntligen fick in en VD som lovade en sak - laget ska ro hem guldet. Kritikerna skrattade åt detta banala påstående. "Det där amatörgänget? Ett lag utan målskyttar, med en profillös coach. Det var väl inget att engagera sig i..." Trodde dom.
Nej, detta var säsongen då allt skulle ändras. Vi har alla följt säsongens stigande succé med en viss rädsla: När pressen blir för stor, kommer då de nu högt ställda förväntningarna att krossa spelarnas psyken? Är laget mentalt redo för att våga vinna? 15 korpenmatcher, 11 segrar, 4 oavgjorda och 0 förluster talar sitt tydliga språk, men detta betyder inget alls om laget inte vinner finalen.
Finalen alltså. Den långt framåtskjutna höjdpunkt i amatöridrottarnas kalendrar. Datumet för evenemanget blev till slut den 10 april 2011. Jag vet vad ni tänker nu. "10 april, är inte det samma datum som Beatles splittrades (1970)? Samma dag som Brynäs vann SM-guld (1980) och kvinnor får för första gången delta i ett japanskt parlamentval? (1946)" Svaret är givetvis ja. Detta Rolls Royce av historiska händelsedatum (av encyklopediskt värde) skulle kanske få sin slutliga fjäder i hatten. "2011 - Carlstad Cougars tar sin första mästarskapstitel".
Först var det bara en match som skulle spelas. 30 minuters effektiv tid som skulle avgöra om Carlstad Cougars verkligen har vad som krävs eller om allt bara var skitsnack. Motståndet bestod utav Griniga Gamla Gubbar (GGG). Samma GGG som Cougars spelade säsongens första match mot och vann med 3-2. Cirkeln sluts alltså denna dag.
Nu ska ni inte komma och tro att GGG är något lallargäng bara för att de råkar vara lite äldre, nej, det är ett extremt duktigt innebandylag ledda av Kungen himself. Laget gick till final i Powerrade Cup helgen innan, för övrigt en turnering som ingen någonsin kommer att få veta om Cougars var med i eller inte. Eller hur det gick.
En snabb nykterhetscheck av laget inför matchen visade att endast en spelare var ute och svirade natten innan. Detta är, givetvis, nytt rekord! Dagen till ära spelades matchen i Tingvallahallarnas stora hall. En sal episk nog för ändamålet. Tack Mayny för det! Många var de fans som vallfärdade dit, inte minst familjen Plöen från Märst... ehm, Sigtuna som förgyllde dagen för en tårögd VD.
Var medieteamet fanns var det dock ingen som visste. Laget började fasa över att inte kunna sitta och berömma sig själva på Youtube efteråt, var matchen ens värd att spela om den inte skulle finnas på film? Som tur är infinner sig den förvirrade norrmannen blott 18 sekunder innan tekning. Kameran kom igång och laget kunde lugnt börja spela, lyckligt vetandes om att allt de gör kommer att spelas in.
Lyckligast av alla var nog Natanael Berntsson som av ren glädje bara slog in 1-0 efter dryga 30 sekunder. I pilsnerhöjd såklart. Ironiskt att Natanel ständigt hittar denna ölets höjd då han är heltidsnykterist och allergisk mot öl. Glädjen lade sig dock snabbt då GGG kvitterade efter att David Snårelid hade tappat boll som sista spelare. Spelet var genomgående ganska ojämnt och hackigt, de ständiga utvisningarna åt båda hållen gjorde att Cougs nästan konstant spelade powerplay eller boxplay, vilket inte gynnade pumorna från väst och deras vackra passningsspel.
Sedan fick Michael nog på denna Hawaiinnebandy. Han tog sats från eget målområde och sprang längs hela vänsterkanten innan han drog till med årets näst snyggaste mål när han pricksköt det bortre krysset med enorm kraft och precision. Motståndarlagets tränare blev genast tyst. Samma tränare hade tidigare högt proklamerat att laget kan "låta nummer 21 skjuta, han är ofarlig" och tji fick han. Resultatet höll sig till halvtid.
Spänningen var nu olidlig på Cougarsavbytarbänken. Spelet såg bedrövligt dåligt ut, men visst fan skulle de vinna ändå? Eller?
Andra halvlek. Spelet var lika osäkert nu som tidigare och helt plötsligt blir det lite kalabalik framför Olof Sylvén och Daniel Larsson råkar sparka in bollen i mål. Fans med koll vet att Cougars fotbollsfilial åkte ut ur kvartsfinalen i Student-SM i Göteborg just på samma sätt. Skulle Daniel Larsson bli syndabocken i två mästerskap blott ett par månader ifrån varandra? Eller skulle han se till att laget kunde jobba sig tillbaka?
Kapten Snårelid var givetvis sugen på att ge tillbaka efter tidigare snedsteg och tog sats längs vänsterkanten och, nästan identiskt med Michael Andersson, sköt in 3-2 i det bortre krysset. Glädjen lät inte vänta på sig, och nu var det inte lång tid kvar av matchen. Skulle Cougars orka hålla ut?
Kungen och hans undersåtar svarade ett par sekunder senare med ett välplacerat kvitteringsskott. Glädjen var som bortblåst igen. Allt kändes åt helvete. Magic Mike orkade dock inte hänga läpp. Han gjorde mål istället. Och som han gjorde det. från mittlinjen sköt han hårt in 4-3 framför målvakten som var briljant täckt av Berntsson.
Nu återstod det blott 40 sekunder av matchen. GGG tryckte på så gott det gick med tom målbur. Den fortfarande onkytre Sylvén i målet vägrade dock låta någon mer boll gå förbi honom och laget kunde till slut få höra slutsignalen ljuda. Kaos utbröt när de 12 trötta spelarna flög i varandras famnar på planen. Aldrig förr har sådan genuin glädje skådats på Tingvallahallarnas stora plan.
Kapten Snårelid lyfte stolt upp pokalen som laget har väntat på så länge. Savage Garden sjöngs lika falskt som vanligt och Snårelid lyckades personifiera hela Cougars identitet när han spontant skrek att "Cougars kan!", problemet var bara att ingen visste var de nu skulle svara på detta och stor humor uppstod.
Glädjescener och allsång Foto: LykkePlöen
Glädjescenerna fortsatte i omklädningsrummet där skumpa sprutades, coverversioner av "Baby Give it Up" med spelarnas namn skrålades under lite för lång tid och Coach Gustafsson blev slängd in i duschen. "Vad gjorde Chi Kat Kenneth Li när detta inträffade?", frågar ni mig kanske nu. Jo, han stod på en bänk och bankade på en vägg helt för sig själv.
Den stora glädjefesten fortsatte sedan på Cougars egna lokalrestaurang Teachers där stor mottagning hölls innan alla gick upp till Kapten Snårelids lya för att förstöra hans säng och festa vidare in på småtimmarna.
Laguppställning:
Målvakt: Olof Sylvén
Backar: Erik Högkvist, Michael Andersson, Daniel Larsson, Jacob Forsman Forwards: Olle Hallberg, David Snårelid, Leo Plöen, Natanael Berntsson, Tomas Andersson, Petter Georgsson, Kenneth li
Målskyttar: Natanael Berntsson, Michael Andersson (2), David Snårelid
Carlstad Cougars Nu är vi kungar.
Ni kanske trodde att festandet slutade här? Givetvis inte. Det pågick konstant i en vecka (gissa varför denna krönika är så försenad?) och avslutades hemma hos Olof Sylvén den 16 april. Där höll den årliga galan Cougar Awards, ledd av Joakim Gustafsson och Olle Hallberg. Ett fantastiskt välgenomfört evenemang från alla inblandade som var en värdig avslutning på denna guldvecka.
Under kvällen delades det också ut en del priser till spelare under säsongens gång. Dessa utmärkelser gick till:
Super-Johnnie Trophy (årets bästa back): Michael Andersson
Fredrik Nilsson Trophy (årets bästa anfallare): David Snårelid
Breakthrough of the Year (årets genombrott): Natanael Berntsson
Eric Moussambani Trophy (årets mest minnesvärda händelse): Olof Sylvén
David Kvicklund Award (årets MVP): David Snårelid
Jarmo Myllys Trophy (årets målvakt): Olof Sylvén
Spelarnas pris: Aksel Bjerva
Ole Einar Björndalen Trophy (årets skyttekung): David Snårelid
Guldbollen (årets poängkung): David Snårelid
Årets mål: Olle Hallberg
Nu när korpensäsongen är över är det dags att börja ladda inför Studentiaden. Den 13 maj åker två minibussar från Kronoparksjouren för att försvara Cougars varsityröda färger mot alla guds prövningar. Exempelvis Skövde. Until then.
Tingvallahallarnas kungar Foto: Lykke Plöen
WHATEVER IT TOOK
/Leo Plöen, VD
Semifinal: Cougars vs. Gruvlyckan - Cougs i final! Cougars är ytterligare en gång i final i korpen efter att ha spelat sin kanske bästa Korpenmatch genom tiderna mot ett stjärntätt Gruvlyckan.
Att spela mot Gruvlyckan är alltid lika roligt. Visst kan de vara lite våldsamma ibland, och visst kanske man fruktar för sitt liv mer än en gång per match, men oj vilket underhållande lag det är att möta.
Inför dagens semifinal har Cougars sportgrupp funderat länge och väl på hur de ska stoppa Gruvlyckans konstana inlånande av bättre spelare. Resultatet blev ett mail som Cougars jurister skickade dem där de förklarade att Gruvlyckan minnsann kommer att bli anmälda om de lånar in några spelare från något Korpen divsion 1-lag. Resultatet? Gruvlyckan lånar istället in spelare från det riktiga divsion 1-laget GS 86. Vi fick lov att applådera deras kreativitet och matchen drog igång.
Ganska tidigt in i matchen kom det fram att Gruvlyckan inte var jättenöjda över att bli kallade hustrumisshandlare av Cougars Allehanda tidigare i höstas och stämningen på plan var därefter.
Jag vill passa på att säga att allt som eventuellt är skrivet från vår sida om hustrumisshandlingar och annat givetvis är på skämt, vilket framkommer väl om man kan läsa. Har ni några vidare klagomål hänvisar jag till artisten Christer Lindén då det är han som jag tidigare citerat.
Hur arga Gruvlyckan än var blev de inte gladare när David Snårelid dragsköt in 1-0 till Cougs. Det fullkomligt rök från gubbarnas gamla röda ansikten och nu började tacklingarna hagla. Både Tomas Andersson, Snårelid och Jacob Forsman fick smaka på rejäla tacklingar under första halvlek. Som resultat delades det ut en hel del utvisningar nu, och alla till Gruvlyckan såklart.
Cougars powerplay har inte varit fantastiskt denna säsong, men nu, när det verkligen gäller, visade pumorna upp sig på sin bästa sida. Tomas Andersson har spenderat ett par matcher på läktaren på grund av skadeproblem, men idag kom han tillbaka i storform och sköt, lite tursamt, in 2-0 via målvaktens hjälm vid spel fem mot fyra.
Halvtid och 2-0. Läget känns under kontroll motståndarlagets inlånade stjärnspelare till trots. Cougs spelar koncentrerat försvarsspel och springer typ tre gånger så mycket som Lyckanspelarna vilket uppenbarligen ger resultat.
Matchen drar igång igen. Gruvlyckan är lite argare. Mer ilska innebär fler utvisningar och Cougars fortsätta spela powerplay. Michael Andersson utnyttjar situationen och innebandyskjuter in 3-0 från mittlinjen upp i nättaket.
Att undvika Gruvlyckanspelare är ingen garant för att inte bli tacklad. Detta fick Petter Georgsson erfara när han gav sig ut på en klassisk dribblingstur för att till slut bli open ice-sänkt av domaren. Stor humor uppstår.
Cougars fortsätter att spela snyggt och tryggt både offensivt och defensivt och Gruvlyckan har inget att säga till om. Mer än med någon tackling ibland. Dock fick de en sista chans. Efter en indianare från en annars briljant Daniel Larsson kunde Gruvlyckan tröstmåla in 3-1 i slutskedet.
Kort efteråt blåste domaren av matchen. Dock inte utan dramatiska slutscener. En ginger i Gruvlyckan agerade osportsligt och sköt iväg ett skott mot Olof Sylvén flera sekunder efter slutsignalen. Detta fick Cougars nya badboy Olle Hallberg att tända till och dela ut ett par väl valda knuffar mot den lille rödhåriga fräknige mannen. Olle, jag ger mig. Du är uppenbarligen mer gangsta än vad jag nånsin kommer bli, all respekt!
Snart är det dags för final mot GGG. I skrivande stund vet vi inte vilket datum det kommer äga rum. Vad vi vet däremot, är att Cougars kommer gå in med inställningen att vinst är det enda som gäller och allt annat än ett Korpenguld är en stor, stor, stor besvikelse.
Först ska vi dock bege oss norrut och göra Kil mer eller mindre lika osäkert som tidigare i Powerade Cup på lördag. Förhoppningsvis möter vi Gruvlyckan även där och i så fall kan ni räkna med vinst även där.
Laguppställning:
Målvakt: Olof Sylvén
Backar: Erik Högkvist, Michael Andersson, Daniel Larsson, Jacob Forsman Forwards: Olle Hallberg, David Snårelid, Leo Plöen, Natanael Berntsson, Tomas Andersson, Petter Georgsson
Målskyttar: David Snårelid, Tomas Andersson, Michael Andersson
Carlstad Cougars Vilken match. Vilka hjältar. Vilken insats från alla 11 spelare. Trots ett tufft motstånd var vi snäppet bättre än Gruvlyckan på alla positioner. Ett mer välförtjänt finallag får man leta efter. Tack allihop!
Jacob Forsman Fick utstå både verbala och fysiska attacker under matchen men Forsman stod upp som en sann hjälte och visade större mod än Glenn Hyséns yngsta son. Sliter grymt hårt i
skymundan och förtjänar all heder för dagens insats.
Tomas Andersson & Olle Hallberg Forwardsparet i förstafemman är kända för att producera mål och assist på löpande band. Idag såg vi dock en ny sida av poängmaskinerna. Deras ständiga slit och viftande med klubba på egen planhalva var ett lika välkommet som behövligt tillskott i defensiven.
WHATEVER IT TAKES
/Leo Plöen, VD
Korpen 2011 playoffs - history will be made
Slutspel. Semifinal. Gruvlyckan. Vi har varit i samma situation förr.
För exakt ett år sedan kunde vi bevittna Tomas Anderssons slagskott som innebar vinst med 2-1 i en hård och jämn semifinal mot samma gula lag som vi möter imorgon.
Var står Cougars just nu? Inget vet. Vi har inte spelat en tävlingsmatch på några veckor, vi har inte direkt övertygat i Korpen de senaste matcherna och förra lördagens träningsmatch mot P14 (slutresultat 7-5, fördel Cougs) gjorde ingen klokare.
Vad vi vet är att vi har ett fullt lag utan skador, vi är välutvilade och vi har vi har viljan och kunskapen som krävs för att gå hela vägen.
Kommer Tomas reprisera förra årets bedrift? Kommer Erik börja blöda och försvinna iväg helt spårlöst? Kommer Jocke coacha enast iförd kalsonger?
Svaren får vi imorgon, 16.00 i Tingvallahallarna.
Don't erase the defeat, use it Don't dwell in victory, repeat it Carlstad Cougars vs. Gruvlyckan One year on. Relive the battle
HISTORY WILL BE MADE
/Leo Plöen, VD
Cougars vs. GGG - Slutspel, bring it!
Män och kvinnor. Ska ni minnas något i livet, minns detta:
Played: 14 Wins: 10 Draws: 4 Losses: 0
Det är statistik som kommer att gå till historien. Carlstad Cougars har för första gången någonsin gått igenom en grundsäsong i Korpen obesegrade!
Stämningen i omklädningsrummet var härligare än vanligt. Den gamle kaptenen David Samuelsson gör korpencomeback och efter en snabb titt visade sig att dagens lag var exakt samma elva spelare som tog sig an Falun för några veckor sedan. Eller, alla utom Petter Georgsson, det vill säga. Blombergssonen kom fashionabelt försenad direkt till matchstart. Divalater som dessa har visat sig fruktsamma förr (se: Natanael Berntsson tidigare i höstas) så vi hoppades att vi skulle få se ännu en show från spelaren med det näst snyggaste pannbandet i Karlstad.
Scoutingrapporten såg likadan ut som inför förra årets GGG-möte: Girl's got game, tjejmålvakt, skjut i pilsnerhöjd, dom är tjocka och gamla etcetera. Som vanligt visar sig coach Gustafssons rapporter vara ungefär 22% sanna.
GGG började matchen starkt med en del farliga målchanser. Kungen stod längst bak och dirigerade långa passningar som hans tjänare sedan försökte förvalta. Taktikten såg ut att nästan fungera framtill en av gubbarna blev utvisad.
Cougars powerplayspel har inte varit ultimat den senaste tiden. Är idag dagen då tidvattnet vänder? Givetvis är det så. Ett skott av Michael Andersson skapar lite kalabalik framför mål. Petter går in aggresivt och slår arga slag mot både boll och målvakt. Till slut ramlar både boll, målvakt och Kungen in i mål. 1-0 och glädjekalas.
GGG pressade nu som bara den. Om det inte vore för en Olof Sylvén i sitt livs form kunde de ha gjort både två och tre mål. Istället gjorde de noll tack vare besten från norrland som flög runt framför mål och stoppade allt vad GGG hade att erbjuda i första halvlek.
Andra halvlek började med lika högt tempo som den första. GGG fortsatte att skapa lägen, Sylvén fortsatte att rädda med kroppsdelar han knappt visste att han har, Cougars fortsatte att spela på kontringar till ingen nytta. Både Snårelid, Hallberg och Andersson brände bra lägen och det kändes som om gud ville pröva Cougars och deras mentalitet. Har de verkligen vad som krävs för att gå igenom en hel seriesäsong... obesegrade? Händer inte sådant bara i sagor? (eller i Premier League 2003/2004).
Trots protester från halva Värmland valde Hallberg att leka back. En kombination som inte skapat många positiva rubriker genom åren. Och inget var heller annorlunda idag. Hallberg försökte finta av spelare bakom mål, tappade bollen, tog tillbaka den, passade mellan benen till en GGG-spelare rakt framför eget mål, räddade situationen själv genom att stoppa bollen på mållinjen med halva kroppen inne i målgården. Som tur är såg inte domaren vad som hände och spelet kunde gå vidare. Hallberg, du vet att vi alla älskar dig. När du inte försvarar. Och du är trots allt lagets näst snabbaste kines. Det måste räknas som något.
Cougs höll ut och kunde till slut efterlängtat höra domaren blåsa av matchen. En riktigt kämparseger och ett stort grattis til supermålvakten Olof Sylvén som äntligen fick hålla nollan i årets grundsäsong. Och vilken säsong det har varit! Jag är säker på att vi nu är redo att ta oss an vad än vi kommer att få möta i semifinal. Är du?
Laguppställning:
Målvakt: Olof Sylvén Backar: Erik Högkvist, Michael Andersson, David Samuelsson, Daniel Larsson Forwards: Olle Hallberg, David Snårelid, Leo Plöen, Petter Georgsson, Jacob Forsman, Kenneth Li
Målskyttar: Petter Georgsson
Olof Sylvén
Äntligen fick Olof hålla nollan för första gången i årets serie - och det kom när det som mest behövdes. När vi bara mäktar med ett mål framåt krävs det en norrlänning i toppform för att vinna matcher. Stor glädje.
David Samulesson & Daniel Larsson
Äntligen var David Samuelsson tillbaka i Tingvallahallarna. Tillsammans med Daniel Larsson bildade han det mest lugna och säkra backparet som setts sen Reinholdssons och Pentikäinens dagar. Mycket glädje. Petter Georgsson Äntligen fick Petter göra sitt Game-winning-goal. Lagom med glädje.
WHATEVER IT TAKES
/Leo Plöen, VD
Cougars vs. Lokomotiv Kotten - Stuff of champions Spelaråterbud, bakfyllor, säkrad serieseger och Solsidan - Många var de distraheringarna inför dagens kamp mot det slutspelskämpande Lokomotiv Kotten.
-Det är fan Solsidan ikväll! Kapten Snårelid låter de vanliga klyschorna stanna hemma och väljer istället att prata om den hyllade komediserien i huddlen inför dagens match mot Lokomotiv Kotten.
Stämningen var minst sagt avslappnad, nästan loj. Spelaravbrotten tornade upp sig ett efter ett också. Inför match fick både Tomas Andersson (gammelkrampor), Olof Sylvén (gammelkrampor), Jacob Forsman (tofflande) och Daniel Larsson (en bil som inte ens Mulle Meck skulle ta i med tång) lämna återbud i sista sekunden. Kvar fanns bara sju bakfulla utespelare och en reservmålvakt. Laget bestämde sig för att spela lugnt, ha låg försvarslinje och se till att vår unbeaten run fortsätte
Matchen började alltså i lugnt, lugnt, tempo. Det hände inte speciellt mycket åt något av hållen. Helt plötsligt fick Snårelid öppet mål efter försvarsarbete modell sämre från kottarna. Snårelid tvekade inte en sekund och 1-0 kom efterlängtat. Kotten kom dock tillbaka och, efter lite misstänkt målvaktsspel, lyckades både kvittera och ta ledningen innan halvtid.
Halvtidspausen var inte överdrivet episk. Spelarna hade redan tankarna på vad Alex, Anna, Ove och de andra karaktärerna i det pastisch-Saltsjöbaden skulle hitta på några timmar senare i Solsidan. Enligt Michael Andersson kommer Flashback att nämnas på ett eller annat sätt.
Oengagerade kommentarer som dessa gjorde att andra halvlek inte blev så mycket roligare. Ett snyggt anfall mellan Berntsson-Hallberg-Snårelid såg till att Cougars kunde kvittera. Drömmen om en unbeaten run kunde leva vidare. Alla blev dock livrädda när Snårelid hamnade i utvisningsbåset efter en hög klubba.
Dags för lagets världsberömda boxplay att få visa upp sig igen. Och som de gjorde det. Speedstern Natanael Berntsson sprang ifrån Kottens överviktiga backpar och kunde finta ner målvakten och sätta 3-2 till hallens stora jubel. Reservmålvaktspetter såg dock till att Jarmo Myllis trophy ska kunna gå till rätt målvakt och släppte medvetet in ett tamt Lokomotivskott i slutminutrarna.
3-3 slutade matchen och Carlstad Cougars är fortfarande obesegrade i ligan. Cougars är just nu ett sådant mästarlag så att de inte kan förlora, inte ens om halva laget är skadat och den resterande halvan bara tänker på Solsidan. Kritiker börjar tvivla på om det finns något lag alls i Karlstad som kan utmana dessa innebandyhjältar just nu? Framtiden får utvisa, men själv tror jag att vi är redo att möta vad gud än sänder oss för motstånd.
Laguppställning:
Målvakt: Petter Georgsson Backar: Erik Högkvist, Michael Andersson, Kenneth Li Forwards: Olle Hallberg, David Snårelid, Leo Plöen, Natanael Berntsson
Målskyttar: David Snårelid (2), Natanael Berntsson
David Snårelid & Olle Hallberg
Karlstadskorpens hetaste radarpar tycks aldrig sluta leverera innebandygodis. Efter fint samarbete gjorde de båda bolltrollarna på egen hand två av Cougs mål- big up!
Erik Högkvist Spelade enkelt och fysiskt och löste flera krångliga situationer på bästa sätt. Gör sin kanske bästa match för säsongen när det som mest behövdes.
Daniel Larsson Matchtröja, klubba, skor, strumpor, shorts, kondomer. Larsson lyckades ypperligt med att komponera packningen till dagens match. Att han sedan fick stanna hemma och plocka bär efter att den ädle springaren strejkat är ingenting som föringar Finnerödjasonens insats en dag som denna.
WHATEVER IT TAKES
/Leo Plöen, VD
Vinterkorpiaden 2011 - Down in Jungleland
Falun är känt för ett antal saker. De har bland annat korven, koppargruvan och rödfärgen. Falun har nu också en alldeles speciell plats i Carlstad Cougars hjärta.
Fredag
Resan började precis sådär som resor ska börja. Trötta spelare, lagledare, cheerleaders och mediacrew samlades utanför Kronoparksjouren för att tillsammans stiga in i de två bussarna som skulle ta dem mot de sälla jaktmarkerna i norr. Tydligen hade ett stort gäng varit ute och rullat hatt kvällen innan, det märktes framförallt på Coach som såg ytterst spyfärdig - och inte det minsta körduglig - ut. Men vad vore en resa med en nykter coach? Detta är något som Carlstad Cougars nog aldrig kommer att få uppleva.
Resan gick igång. Bil 1 började med att köra vilse i Daniel Larssons regi. Att som passagerare titta ut och se att vi nu befinner oss vid "Slånbärsslidan" är aldrig ett bra tecken. Bil 2 ville inte vara sämre. Blombergs genom tiderna sämsta chaufför, Petter Georgsson, gjorde allt för att slå det svealändska rekordet i antal kärringstopp per kilometer. Men detta är något man räknar med när man åker med Georgsson. Man är lycklig bara man slipper sitta fast i en snödriva eller köra mot färdriktningen i centrala storstäder.
Dagens första pitstop skedde hemma hos Hällefors mest kända djurplågare, nämligen Amanda Karlsson. Här bjöds det på gästabud i form av glädjepajer och kaffe. Laget stormade in, grisiga och dana, och rensade Amandas föräldrahem på alla värdesaker de kom över. När alla fat var renslickade och smyckesskåpen tömda tackade vi för oss och åkte vidare. Hällefors hade inte så mycket mer att bjuda på. Det enda undertecknad minns är ett jättefult Folkets hus.
Nu började något som historien kommer att minnas som Det Stora Twitterkriget. Inte helt otippat kanske, eftersom det faktiskt är kommunikation resenärerna studerar. De två bussarna, beväpnade med mobiltelefoner och datorer, började bryskt att anfalla varandra med 140 tecken långa och våldsamma attacker. Striden pågick fram till sockerkicken från Amandas pajer började avta och de flesta insåg att det nog var skönare att vila än att utkämpa fältslag genom sociala medier.
När man inte kan twittra kan man istället försöka prata med varandra i bussarna. Resultatet av en längre konversation i Bil 1? "Om en vill, då är det okej". Cheercaptain Sara Wall löste den eviga våldtäktsdebatten och satte ribban för hela helgen.
Nästa mellanlandning skedde i Ludvika. Sprit och hamburgare stod på menyn. Ludvika hade inte så mycket mer att bjuda på. Det enda undertecknad minns är ett Folkets hus med en trasig neonskylt.
Ut på den öppna vägen igen. Musikquiz och allsång stod på menyn. I bil 1 förpestade Leo Plöen och Ida Tengroth resterande resenärer med fantastiskt usla simultanöversättningar av mer eller mindre kända musikverk. Hur det lät? "För med uteliggare som oss. Bäbis vi var gjorda för att springa!!" Med två mer eller mindre tondöva sångröster där ingen av dem kan uttala bokstaven "s". I Bil 2 utkämpades ett blodigt musikquiz. När svaren på frågorna är: Nick Jonas, Patrik Isaksson, Clint Dempsey, Miley Cyrus och Five vet man att quizet måste ha hållit extraordinär kvalitet.
Äntligen framme i Falun. Vad vi trodde var en gymnasieskola visade sig till vår stora förtjusning vara ett djungelland. Vi vandrade runt bland bananträd, palmer, jord och infödingar i form av 13-åriga gymnaster tills vi slutligen kom fram till vår egna sovhydda. Knappt hann vi ta fram packningen förrän det var dags för turneringens första match.
Carlstad Cougars vs. FC Noll koll
Förväntansfulla Cougs bytte om utan att säga mycket till varandra. Den portabla stereon spelade Lorentz & M. Sakarias gamla högstadiediscohit "Mayhem" och spelarna började långsamt komma igång. Att se den gamle lagkaptenen David Samuelsson dra på sig sin ännu äldre vinröda tröja med det legendariska numret 83 på ryggen fick till slut igång hela laget. Kapten Snårelid höll ett redan nu sett klassiskt tal och långsamt vandrade laget ut på planen. Vackra cheerleaders och glada norrmänn på läktaren skrämde motståndarlaget i bitar och Cougars kände det mentala överläget redan innan matchen.
Föga skulle väl detta hjälpa då enköpingslaget FC Noll Koll startade matchen med att anfalla hejdlöst. Redan efter fyra-fem sekunder spel fick de sin första chans på mål. Olof Sylvén hade dock full koll på situationen och Cougs fick börja omfokusera. När Ten line (Hallberg, Snårelid, Plöen) hade problem med målgörandet fick Oreo line (Forsman, Li, Georgsson) gå in och visa vägen. Georgsson fick iväg ett halvdant skott som Dr. Jacob Forsman kunde styra in till 1-0 och glädjen var total.
Halvtid och 1-0. Skulle Cougars orka hålla ut FC Noll Kolls tröttlösa pressande? Laget fick hålla sitt halvtidsprat på lågljudd invå eftersom norskt mediacrew försökte filma allt som sades.
Matchen blåstes igång igen. Denna gång fick Oreo line chansen att starta. Och som de gjorde det. Georgsson tar en diagonal löpning som han sedan avslutar med ett mål i bortre krysset. Lika vackert som David Samuelssons mustasch är respektingivande. Nu behöver Ten line kontra med något. Olle Hallberg provar att frispela Leo Plöen. Plöen tackar med att råka slå bollen bakåt. Hela laget tänkte samma sak - det kommer aldrig att hända, Leo Plöen kommer aldrig göra mål i Cougarströjan.
FC Noll Koll fortsatte att pressa på. Skulle de lyckas ta sig tillbaka? Kvittera? Kanske vinna? Inte om kapten Snårelid fick bestämma. Den långe Sollentunamannen manade sina herrar och sköt gång på gång på gång, men inget ville passera målvakten från Enköpings orangeaste innebandylag.
Efter Snårelids femtonde skott för dagen lyckas det dock bli en farlig retur. Leo Plöen bökade sig fram och slog hej vilt med klubban. Genom en kosmisk tursamhet lyckades han att träffa bollen (åt rätt håll!) så att den rullade in i målet. Det officiellt fulaste målet någonsin i Cougars historia firas som en finalvinst i Guldklubban. Hela laget samlas i en gruppkram mitt på planen. Spelare gråter, cheerleaders gråter, ja, jag tror fan att jag till och med såg en tår i domarens ögonvrå. Motståndarlaget måste självklart ha trott att Cougs var helt jävla dumma i huvudet som firade ett 3-0mål som om Dakkefejden äntligen var över. Om de inte har scoutat oss väl och känner till premisserna, det vill säga. Detta är såklart inte omöjligt då Cougars finns (enligt en snabb uträkning) på tre gånger så många megabyte på Internet som vad resterande lag i Korpiaden gör tillsammans.
Om 3-0-målet var det fulaste i Cougars historia, ja då var nog 4-0-målet något av de snyggaste. Olle Hallberg fintar, likt Dwayne Robertson i Mighty Ducks, förbi samma Enköpingsspelare tre-fyra gånger om innan han vackert skjuter upp bollen i det närmre krysset från längre avstånd.
Noll Koll stod det på tröjan, noll koll hade de i matchen.
Ett sämre uppspel från Noll Koll snappades upp av Petter Georgsson som, med en av Korpiadens sämsta touchar, snubblade sig igenom hela Noll Kollförsvaret och spikade igen matchen med ett sammanfattande 5-0-mål. Eller gjorde han det? I matchens absolut sista sekvens tappade Hallberg bollen som sista man och två orangea spelare kommer fria mot mål. Ett riktigt mardrömsscenario för Olof Sylvén som höll på att äntligen få hålla nollan för första gången i år. Hela hallen höll andan. Utom Petter Georgsson som bevisade att han trots allt är snabbast i Cougars och sprang över hela planen i gudalik hastighet för att avvärja det givna målet.
Då blåste domaren av matchen och 5-0 i turneringspremiären var ett faktum. Laget visade direkt upp vilken attityd de hade i denna turnering. Visst, de hade kanske lite tur vid vissa av målen men det spelar ingen roll. Lagdelarna såg säkra ut, backarna skötte sig snyggt, Samuelsson såg fantastiskt lugn ut, Oreo line överraskade och Sylvén var den norrländska väggen vi har lärt oss att älska.
Olof Sylvén efter matchen: - Ja, jag och Leo hade ju en deal. Vi hade lovat varandra att, om jag håller nollan i en match måste han göra mål och vice versa. Nu slog det äntligen in för oss båda!
Glädjen i klassrummet efteråt visste inga gränser. Öl började knäckas samma sekund som man kom in och festen var igång. Coach Gustafsson satte dock snabbt upp reglerna för kvällen: Max två öl per spelare. Lite besvikna tog gänget sig ner till Amorita resaturang och pizzeria. Ägarna blev inte jätteglada när laget stormade in en minut innan stängning, men plikten kallade och alla spelare fick halvhjärtat bakade pizzor att svulla i sig.
När folket i Bil 1 var tillbaka vid djungellandet igen var de fruktansvärt nöjda över att vara vid liv.
Anledning: Kenneth Li.
Draken från Kina lyckades först få resenärerna att åka vilse i Faluns största gangsterområde. Eftersom att det är Falun vi pratar om låter det kanske inte jätteläskigt, men det fanns nog både snöskotermaffia och rentjyvar gömda runt hörnen. 20 minuter senare hade Li hittat tillbaka till rätt väg igen. Då kom nästa problem. Vid parkeringsplatsen utanför djungellandet gjorde Li allt han kunde för att ta livet av de resterande åtta resenärerna i bilen. Han bränner in på den till synes tomma parkeringen i en hastighet milsvida över det tillåtna och lyckades undvika en strategiskt placerad lyktstolpe med ett par millimeter och tvärnitar ytterliggare ett par centimeter från ett dödsdike.
Efter den snabbgenomgången i hur man kör bil i Kina kunde alla bilåkare somna gott. Eller kunde dem det? Laget låg uppe och pratade hela natten som om vore det ett mellanstadiescoutläger. Till slut får den norska kameramannen Aksel Bjerva nog och skriker ut: "NEI NU FÅR NI FANIMEI HÅLLA KUKEN!".
Varken männen eller kvinnorna i rummet visste hur de skulle reagera på denna uppmaning, men de som hade möjlighet gjorde såklart som de blivit tillsagda och alla somnade snabbt därefter.
LÖRDAG
Laget vaknade många timmar för tidigt i ett iskallt rum. När väckarklockorna började ringa vid 07.30 gav sig ett brödraskap på fem man ut på ett äventyr som ingen någonsin kommer att skriva sagor eller sjunga visor om. Men det är ändå värt ett stycke i denna krönika. Två små hobbits från öst (Hallberg och Li), en vacker alv (Snårelid), en brutal krigare från norr (Plöen) och en förvirrad trollkarl från något Fylke (Bjerva) gav sig ut till den ståtliga springaren Bil 2 för ett hemligt uppdrag. Vad ingen visste var att en sjätte färdkamrat hade smugit sig med i baksätet. Ett kreatur som tidigare gick under namnet "Petter" men som sedan år tillbaka endast tilltalas med "Götta" eftersom att det är det enda han kan säga, låg och lurade och väntade på att slå till.
Sagan började med att de kom till ICA Maxi i fjärran land. Där inhandlades frukost och spelades stryktips. Ja, det var väl hela sagan egentligen.
Födan som dessa äventyrare hade slitit och skrapat ihop åt glupskt upp av de övriga pumorna så fort brödraskapet var tillbaka i hamn igen. Det var viktigt med en stor frukost eftersom dagens första match skulle spelas klockan halv tio, blott en halvtimme senare.
Cougars vs. KRIF
Enligt all sorts scoutning var KRIF på ett eller annat sätt kristna. Jättekul, tyckte laget eftersom både Jesus och Gud spelar i Cougars vilket gör att man kan reta och psyka motståndarna på så fruktansvärt många olika sätt. De vågar förmodligen inte spela fult heller då de är rädda att komma till helvetet. Tji fick vi. Men mer om det senare.
Eftersom Cougars och KRIF hade likadana tröjfärger var pumorna tvungna att bära blå västar. Halva laget drog med glädje av sig sina vanliga tröjor för att få spela "skins". Detta stoppades dock bryskt av Coach Gustafsson som inte tolererar sådant barnsligt uppträdande av ett så moget lag. Fair enough, tänkte spelarna och drog lite surmulet på sig sina tröjor igen.
Domaren blåste i pipan och matchen var igång. Redan i det första bytet får Cougars känna av KRIFs brist på respekt för kyrkans värderingar när de hejvilt tacklade de små pumorna så fort tillfälle gavs.
Cougars valde dock att inte falla för KRIFs fulspel, istället långskottade Kapten Snårelid vackert in 1-0 bakom den förvirrade, kristna målvakten. Inte kort efteråt bröt Leo Plöen en rensning och passade bollen till Kenneth Li. KRIFs Oscar Linnros-miniatyrlookalikeback sprang desperat fram för att döda Li, bara för att bli open ice-sänkt av samme Plöen. Kenta fick nu fritt läge att stänka in 2-0 med ett hårt skott. Lill-Linnros var inte sen med att vilja slåss, något som bara resulterade i en utskrattning från hela Cougars.
Halvtid och 2-0. Läget såg toklugnt ut. Det strängt defensiva backarbetet med Erik Högkvist och Daniel Larsson i spetsen skötte sig exemplariskt och KRIF hade inga möjligheter alls att få till något sorts anfallsspel.
Andra halvlek började med att centern i KRIF vid tekning fult knätacklade Olle Hallberg halvt till döds. Nu när KRIF insåg att de kanske inte skulle vinna matchen ville de i alla fall skada Cougs så mycket som möjligt.
Backarna i Cougars skötte sig inte bara bra defensivt, de kunde leverera framåt också. Det bevisade Michael Andersson som själv tog bollen av en av guds utsände spelare och gick upp och pricksköt in 3-0. Därefter stod han för turneringens vackraste målgest när han graciöst hjulade mot cheerleadersektionen på läktaren.
KRIF fortsatte att spela fult och dra på sig utvisningar. Lill-Linnros fortsatte att försöka bråka och blev ytterligare en gång både utskrattad och utvisad efter sina tafatta försök till handgemäng. Totalt fick KRIF 10 utvisningsminuter. Ganska imponerande med tanke på att matchen bara var 20 minuter lång. Än mer imponerande är att Cougars bara lyckades omvandla ETT av dessa fem powerplays till mål. Något måste fixas där.
Ett av turneringens snabbaste och snyggaste anfall började med att Dr. Forsman rutinerat drev bollen över mittplan innan han hittade Plöen med en snygg sargpass. Leo direktskarvade in mot mitten där Kenneth Li fick chans att göra sitt andra mål för matchen. Kenta tackade och drog till med ett otagbart direktskott i pilsnerhöjd till 4-0. 4-0 slutar också matchen och gruppsegern var bärgad trots en ospelad match kvar.
Nu var det minsann glädjescener i laget igen. 9-0 på två matcher och stundtals strålande spel. Hur långt skulle detta laget gå?
COUGARS vs. Lagnamn?
Ja, kära läsare. Ni läser rätt. Laget heter faktiskt "Lagnamn?", det är inte vi som har glömt bort vad laget heter.
Laget bestod av ett gäng 16-åringar från okänt län. Till skillnad mot tidigare lag kunde dessa pojkar springa fort och skjuta innebandyskott. Det senare är något som generellt alltid oroar Olle Hallberg under uppvärmningarna. Men, vad spelade det för roll, egentligen? Pumorna hade ju redan vunnit gruppen.
Lagnamn? spelade ett otroligt bra försvarsspel och Cougs fick inte till något spel i offensiv zon. När det kändes som om inget kunde penetrera 16-åringarnas försvar steg självklart Kapten Snårelid fram och gav pumorna ledning med ett sådant mål han alltid gör. Diagonal löpning från höger till vänster och sedan ett snåreskott i bortre krysset. Och det är lika vackert varje gång.
Lagnamn? ville tyvärr inte vara sämre. En liten pojke med innebandyfrisyr spräckte Sylvéns nolla, en nolla som hade varit intakt i 49 spelminuter fram till dess.
Halvtid och ställning 1-1. Inte skulle väl Cougs förlora detta? Med denna lagmaskin? Samtidigt som det var viktigt att vinna för psyket var Cougars också tvungna att spela smart och spara energin eftersom de skulle behöva spela en match mer än eventuella kvartsfinalmotståndare senare.
En av matchens mest minnesvärda händelser utspelades på Lagnamn?s bänk. Kenneth Li tacklar ner en 16-åring på golvet. Avbytarbänken börjar skrika rasistiska slagord som "Jävla kines!”, varpå den lilla kinesiska muren snabbt svarar med: "Håll käften era jävla horungar, jag ska fan mörda er efter matchen!" Efter detta var det knäpptyst på motståndarlagets bänk resten av matchen. Inte så konstigt egentligen. Hur kan man inte vara livrädd för denna mördarmaskin?
Inte mycket mer att meddela från denna match. Slutresultat 1-1 och nu var det dags för lite vila innan den viktiga åttondelsfinalen mot amatörerna i PPPP. Seriöst, vad är felet med att ha vettiga lagnamn i denna turnering?
ÅTTONDELSFINAL: COUGARS VS. PPPP
Åttondelsfinalen började i högt tempo. ;ppPP pressade, puttade, pungsparkade och punktmarkerade de övertända pumorna från första början. Kapten Snårelid vägrade dock låta sig bli provocerad och sköt in 1-0 efter fint spel med Olle Hallberg. ;PPPp hade dock inte gett upp än. De fortsatte att puckla på och lyckades, efter både protester och påpekanden, få både en straff och en utvisad Daniel Larsson.
Straff alltså. Nummer 8 i ;PPPP mot Karlstads bästa korpenmålvakt. Kunde bara sluta på ett sätt. Slutade bara på ett sätt. Sylvén räddade och spelet var igång igen. Larsson satt dock kvar på utvisningbänken.
Cougars spelade ett fantastiskt bra lådspel som vanligt. Efter att Michael Andersson tagit tillbaka bollen kunde Hallberg och Snårelid kontra. Snårelid fick iväg sitt vanliga snåreskott som passerade målvakten och träffade... stolpen. Så nära, så nära. Istället flög bollen över planen och en anfallare i ;PppP lyckas få till ett otagbart lyckoskott i det närmsta krysset.
Halvtid och 1-1. Cougars kände att detta var up for grabs, att de var det bättre laget och att de bara skulle vinna detta.
En övertänd Michael Andersson missuppfattar allt och ställer sig och tekar. en dålig tekning gör att Erik Högkvist inte kan ta emot bollen riktigt, en ;pPpP-spelare tar den och gör 2-1 kanske fyra sekunder efter att andra halvlek börjat. Detta sög ju, tänkte laget och gick ut och kämpade igen. Men inget hände. Inga lägen framåt. Inga bakåt heller för den delen. ;pPPP hade petrifierat matchen helt och hållet.
Tiden tickade och det som inte fick hända såg ut att hända. Vem kunde ändra på detta? Vem kunde gå in och göra en skillnad? Skulle Anderssons dåliga tekning avgöra hela matchen? Michael själv kände skulden komma ner över hans axlar. Han kände ansvaret och började driva bollen från sin backposition. Han passerade en spelare, han passerade en till och han sköt. Och som han sköt. Ett perfekt vägt snåreskott i det bortre krysset och det var game on igen.
De sista minuterna av matchen bara rann iväg och det var nu dags för ett straffavgörande. Båda lagen fick välja sina tre bästa skyttar, Cougars skrev ned ”Michael Andersson, David Snårelid och Olle Hallberg” på en lapp som lämnades till sekretariatet.
;PPPp fick börja. Straffskytten närmade sig målet långsamt. Sylvéns skräckinjagande kroppshydda tornade upp sig i fjärran och skytten såg mer och mer nervös ut. Han fintar en gång, han fintar igen, han börjar springa men skjuter ett snabbt lågt skott. Sylvén är med på noterna och gör en vacker parad till publikens stora förtjusning.
Cougars tur att lägga sin första straff för dagen. Michael Andersson, syndabock, hjälte och älskare, gör sig redo för att skjuta. Han börjar gå långsamt åt höger. Långt åt höger. Snyter sig lite i tröjan och på sant Pavel Bure-manér pekar han kyligt på målvakten. Nästan ute vid sargkanten tar han sedan fart och börjar löpa diagonalt över planen. När han kommer fram till målet ligger målvakten redan ner och Andersson avslutar enkelt i öppet mål. Kanske den mest kliniskt genomförda straffen i Cougars historia. Jubel igen.
;pPPps tur att lägga. Spelaren går långsamt mot mål. Men vänta, är det inte... jo visst är det nummer 8 som tidigare missat straffen under matchen som nu ska lägga straffen. Spelaren ser helt skärrad ut när han långsamt, långsamt går mot mål. Han tar ett steg, tittar upp, tittar ner, tar ett till steg, tittar upp igen, tittar ner, tar ett... "SKJUT DÅ!!" vrålar en livsfarlig Sylvén. Stackaren får panik och fintar åt höger men skjuter långt utanför.
Nu kan Cougars avgöra detta. Kapten Snårelid vandrar fram till mittcirkeln med lysande självförtroende. Ett mål nu och matchen är över. Snårelid joggar mot målet. Fintar vänster, fintar höger, skjuter.... och målvakten räddar turligt med handen. Fan.
Än är inte matchen avgjord. Om Sylvén räddar den nästföljande straffen är segern fortfande Cougs. Straffskytt 3 i ;PPPp ser fullkomligt livrädd ut och vandrar långsamt mot mål. Den enda i hallen som är ännu mer rädd är Olle Hallberg som sitter på bänken och vrider på sig. Skulle Olof inte rädda straffen är det Hallbergs plikt att lägga straff, och med blott en variant i straffarsenalen, som dessutom inte har fungerat bra på sistone, är Hallbergs rädsla befogad. Åter till planen och ;PPPp:s tredje straff. Det samlade Cougars på bänken känner redan hur det kommer att sluta. Och mycket riktigt. Efter en fruktansvärt dålig straff som egentligen aldrig blir något skott vinner Olof matchen åt Cougs. Spelarna stormar den stackars målvakten från norr och inte långt senare är hela laget samlat i en stor kram som nästan tar livet på Kenneth Li som, likt Mufasa, faller i den skenande flocken. Men vad gör väl det när Cougars är i kvartsfinal!
I omklädningsrummet efteråt var det endast muntra toner. Allsång till Savage Garden, glädjekramar och skratt. Efter en insats som denna måste ju Cougars kunna gå hela vägen... eller?
KVARTSINFAL: Cougars vs. Lillvreta
I kvartsfinal väntade Lillvreta. Det psykologiska övertaget var enormt:
1. Cougars vann över dem under förra årets korpiad med 1-0... 2. ...och våra spioner snappade upp ur en konversation att de själva inte hade glömt bort det heller 3. De hade inte spelat någon åttondelsfinal och var därför helt ur form
Matchen drog igång. Ten line pressade på som vanligt i början. Snårelid fick iväg ett bra skott som sånär träffade målet. Bollen flög dock tillbaka efter en studs mot sargen och Leo Plöen fick chansen att återigen bli hjälte. Han fälldes omkull, men började liggandes att febrilt slå mot bollen. Domaren blåste av, motspelarna frågade om han var helt jävla dum i huvudet och en utvisning var faktum. "För vad?" Well, tydligen är det olagligt med "liggande spel". Jag har alltid sagt att indiebandy är en konstig sport.
Numerärt underläge i två minuter. Av tidigare matcher att döma skulle det inte bli något problem alls då Cougars som tidigare nämnt spelar exemplariskt boxplay. Dock var Lillvretas kraftspel på tok för effektiv för de fyra modiga pumorna och 1-0 kom alltför tidigt.
Kunde laget stå emot denna innebandyvåldtäkt? Någon som är van vid våldtäkter är Petter Georgsson, han svarade direkt på kallet. Med sin makalösa snabbhet drev han bollen igenom hela Lillvretas lag och smällde in 1-1. Jublet på övre stå var öronbedövande.
Äntligen började det att se lite ljust ut igen. Hallen höll på att explodera kort efteråt då Petter, efter ytterligare en genomspringning, pricksköt in 2-1. Eller gjorde han det? Cheerleaders började i alla fall skrika, de resterande spelarna sprang in på plan och skrek och domaren skrek högst av alla: "INGET MÅL!" En gråtfärdig Petter faller ihop på plan och förstår ingenting. Och Cougars får ytterliggare en utvisning för att de har för många spelare på plan.
Michael Andersson: "VAD DÅ FÖR MÅNGA SPELARE?!" Domaren: "AMEN ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVUDET NI ÄR JU FEMTON STYCKEN PÅ PLAN VAD I HELVETE SNACKAR DU..." Michael: "Haha, jag skämtar bara" Domare: "Hehe".
Förvirrade pumor får ytterligare en gång spela lådspel och Lillvreta pressar på för fulla muggar. Kort efteråt misslyckades Cougars att rensa bort bollen och helt plötsligt låg laget under med 1-2.
Halvtid och underläge med ett mål. Cougars tog in samma underläge mot PPPP, visst fan kan de göra detsamma mot Lillvreta? Kapten Snårelid taggar igång laget som aldrig tidigare.
Tekning och boxplay. Cougars pressar på. Michael Andersson får iväg ett vackert skott tar i stolpen. Cougars håller andan. Dr. Forsman skjuter även han ett farligt skott precis utanför. En kvittering låg i luften. Den blev bara mer markant efter varje anfall, varje passning, varje dragning. Bara för att punkteras och gå upp i rök efter att Lillvreta tursamt gjorde 3-1. Ett knäckt Cougars lyckades aldrig ta sig tillbaka och matchen slutade med samma resultat.
De slagna hjältarna återvände i sorg till sitt omklädningsrum. Tomheten var omfattande och känslorna kunde inte hållas inne. Återigen en femteplats, återigen en kvartfinalförlust, återigen en domartabbe som stoppade Karlstads stoltheter.
Efter duschande, mat och tittande på finalmatchen (Lillvreta förlorade mot Festarrangörerna) gick spelare, cheerleaders och mediacrew tillbaka till djungellandet för att bli onyktra.
Säg vad man vill om Carlstad Cougars kvartsfinalnerver. Supa är i alla fall något de är bra på. De unga spelade kortspel, de med tveksam sexualitet gav sig på ett vackert Grease-musikalnummer och de gamla bongade. Och som de bongade. Olof Sylvén, Joakim Gustafsson och David Samuelsson stod för arrangemanget och lockade upp de oskyldiga och naiva pumorna och cheerleaderna för att ta del av öl utan något luftmotstånd rakt ner i strupen. Det viktigaste är dock att personen som ska dricka gör tummen upp när han eller hon är redo. Annars står man bara där och väntar och inget händer.
Efter mången bongar och ölspill gav sig det tappra gänget ut för att utforska Faluns berömda nattliv. Alla, utom två, det vill säga. Olle Hallberg låg för döden med ett skadat lår och Leo Plöen hade tappat bort sin plånbok. Troddde han. Mer om det senare.
Det glada och onyktra gänget anlände äntligen till det ack så charmiga karaokehaket Golden Shower. Stället hade inte ens ett dussin gäster när 16 pumor stegar in. Olof Sylvén var först med att beställa en öl. Men lika snabbt som bartendern räckt ut ölen till den törstige norrlänningen så välter helt plötsligt Erik ”Höken” Högkvist ut glaset. Den mest anmärkningsvärda konsekvensen var att Golden Showers kortmaskin nu var dränkt i öl. Vilket försvårar processen för Cougs ölkonsumtion, varpå alla tillsammans började utbrista: ”GOLDEN SHOWER – GE OSS ÖL!”
Och öl fick vi. Nu var det hög tid för karaoke. En handfull pojkar med Petter Georgsson i spetsen gjorde en bejublad om än tvivelaktig tolkning av Backstreet Boys låten 'Everybody'. Sedan rullade det på med skönsång, oerhört falsk sång och olämpliga huligansånger. Kvällens finaste framträdande stod Ida Tengroth och Lisa Knutsen för när de hyllade sin cheercaptain Sara Wall genom att sjunga den helgivna Scocco-låten ”Sarah”. Nämnda Sara passade i sin tur på att tillsammans med Sofie Norén Cermén hylla Kenneth Li med ’Jag ljuger så bra’ ty han är en söt mytoman och har en säng som är bred. Kvällens märkligaste uppträdande stod legendarerna coach Gustafsson och f.d. kapten Samuelsson för när de fick sjunga ’Satellit’ eftersom taklyftaren ’Trasiga skor’ inte fanns tillgänglig. Den snuskiga och fantastiska karaokeansvariga Falufinskan från Södertälje var lyrisk och inte alls besvärad över att ständigt upprepa att man inte fick ha sin drink vid karaokehörnan.
Trots en vädjan från snusktanten och det faktum att Golden Shower nu var helt fullt med folk var det dags att vandra vidare mot nattklubben Åh. Fast det är en nattklubb som byter namn lika ofta som Coach byter underkläder och heter numer 'Victuscella'. På vägen dit härjade gänget av ännu okänd anledning orimligt mycket på en bro. En bro som ett förundrat par försökte vandra över. Men de sjöng 'cause every little thing is gonna be alright'. Så det var lugnt.
Väl framme försökte halva truppen mygla sin väg in utan att betala. Coach var den enda som lyckades (läs: fick 50% rabatt). Vistelsen på Victuscella kan lätt beskrivas som dimmig. Men envisa rykten och små minnesfragment tyder på att Cougars coach, spelare och cheerleaders var Kings and Queens på det överfulla dansgolvet.
När det glada festgängettill slut kom tillbaka till djungelrummet var det stor fest igen. David Snårelid väcker den halvsovande VDn med de numera berömda orden: "Du ser ut som en drrräpt drrrake!", Kenneth Li kommer in och frågar varför Plöen inte hade följt med ut. Leo: "Jag har tappat bort min plånbok" Li: "Vad då, den här?" (plockar upp en plånbok från fönsterbrädan) Plöen känner sig genomusel och asklantig och tar igen missad utgång med snabb fylla.
Under tiden börjar Frida Henriksson, David Snårelid och Petter Georgsson att utforska djungellandet lite mer noggrannt. Efter snabb eftertanke bestämmer de sig för att sova ute bland palmerna. Tyvärr är temperaturen i den botaniska trädgården, precis som i den episka slädhundsfilmen, åtta minus. Efter ytterligare lite noggrannare eftertanke bestämmer de sig för att sova på ett biljardbord. Något som Plöen självklart inte vill bli utelämnad från eftersom att han missat allt annat denna kväll. Fyra tappra själar lägger sig alltså och sover tillsammans på ett biljardbord mitt ute i en djungel.
SÖNDAG
Söndag betyder vanligtvis bakfulla cougars i Tinvallahallarna. Denna dag betyder det bakfulla Cougars i djungellandet. Efter en välgjord städning fylldes bussarna snabbt upp av sega män och kvinnor. Det finns absolut inget kul alls att säga om hemresan mer än att vi stannade i Borlänge och åt hamburgare med moderna touchbeställningsmaskiner och tigrar inne i restaurangen. Dock inga riktiga tigrar. Noterbart också är att deras "Kupolen" har många likheter med Dödsstjärnan.
Hemma i Karlstad igen. Ytterligare en glädjehelg över, ytterligare en femteplats i troféskåpet och ytterligare många minnen att inte berätta för sina barnbarn.
Sara Wall, Hofors, Gävleborgs län Aksel Bjerva, Hamar, Hedmark Fylke, Norge Leo Plöen, Åre, Jämtlands län Kenneth Li, Karlstad, Värmlands län – samt Shaanxi-provinsen, Kina Erik Högkvist, Karlstad, Värmlands län Jacob Forsman, Karlstad, Värmlands län Olof Sylvén, Skellefteå, Västerbottens län Ida Tengroth, Grästorp, Västra Götalands län Olle Hallberg, Mariestad, Västra Götalands län - samt Seoul, Gyeonggi-provinsen, Sydkorea Lisa Knutsen, Trollhättan, Västra Götalands län Petter Georgsson, Blomberg, Västra Götalands län Joakim Gustafsson, Falköping, Västra Götalands län David Snårelid, Sollentuna, Stockholms län Michael Andersson, Tumba, Stockholms län Sofie Norén Cermén, Södertälje, Stockholms län Daniel Larsson, Finnerödja, Örebro län David Samuelsson, Örebro, Örebro län Frida Henriksson, Norrköping, Östergötlands län
Nya och gamla Cougars från hela världen, samlade under en och samma fana. Tack så jävla mycket allihopa för en helt fantastisk glädjehelg. Ni är helt fantastiska allihopa! Dags att räkna ner dagarna till Studentiaden nu. Vi kanske inte vinner något pris där heller, men jag vet att vi alltid kommer att vinna alla städers hjärtan.
WHATEVER IT TAKES
/Leo Plöen, VD & David Snårelid, kapten
Cougars goes to Falun Din guide till Korpiaden 2011
Korpiaden alltså, nu är det bara två dagar kvar.
Vi i Cougars sportgrupp är fullt medvetna om att det kommer att finnas fans kvar i Karlstad som missar Falunresan. Vi förstår också att dessa kommer att riva sönder sina hår i desperation över att inte kunna se oss live.
Som en liten tröst kommer vi att hålla alla uppdaterade om allt som händer i helgen. Vi har en rad olika mediakanaler för olika syften. Här är hela listan:
Cougars Cheerleaders blogg - Våra cheerleader uppdaterar om allt som händer bakom kulisserna. Och vilka motspelare som är snyggast.
Universitetet.blogg.se - Lagets stjärnforward Olle Hallberg kommer att hålla alla sina 13-åriga fans nöjda under helgen.
Alla övriga tweets under resans gång - Viär mediastudenter. Vi twittrar. Det är sånt vi gör. Spelare, cheerleaders, mediacrew och övriga inblandades tweets kommer att synas under hashtaggen #Korpiaden11
Vi som åker:
Lagtrupp: Målvakt:
Olof Sylvén Den norrländska sjömansskorpan laddar med palt inför sitt fjärde stora mästerskap. Är han för gammal? Håller ryggen? Journalisternas frågor är många. Men som så många gånger förr ger Sylvén ett lugnande leende, tar på sig sina hörlurar och drömmer sig bort till Skeleftehamn till tonerna av "Världens bästa AIK".
Backar:
David Samuelsson Den evigt unga Örebrosonen gör efterlängtad comeback i den röda tröjan. Spekulationerna har varit vilda: kommer den forna kaptenen att infria alla förväntningar eller kommer han i vanlig ordning att göra självmål i slutspelet? Eller är det senare kanske förväntningen?
Daniel Larsson Med en lower body injury bara veckor innan Korpiaden var det länge ovisst om Finnerödjas okrönte konung skulle kunna spela. Men likt Gollum i Sagan om Ringen är Daniel Larsson helt jävla omöjlig att bli av med. Låt oss bara hoppas att han låter bli Leos "Precious".
Erik Högkvist Vem är det som står kvar? Erik står när de andra faller. Det enda vi håller tummarna för är att Högkvist inte börjar blöda under turneringen, för vi har inte tillräckligt med manskap på bänken om Erik återigen skulle få för sig att smita iväg, blödandes, utan att säga till vare sig coach eller medspelare.
Michael Andersson Homosexuell med hela svenska folket genom sin medverkan i Chans till Romans. Det ryktas om att Falu Gayförening har planerat att episkt TIFO till Mickes ära. Kanske kommer han att göra sitt första turneringsmål i helgen (Nej Michael, GK räknas inte).
Forwards:
David Snårelid Lagets stora målkung och bejublad kapten. Har mognat rejält det senare året. Han slår inte ens sönder sina klubbor längre. Det ryktas om att han har någon sorts relation med Michael Andersson.
Olle Hallberg Lat men divig korean. En sambalirare som skapar lägen efter lägen som han sedan aldrig gör mål på. Har dock ett hjärta som övervinner all brist på talang hundra gånger om.
Jacob Forsman Lagets enda brother. Har kanske lagets bästa klubbteknik som han har finslipat spelandes på Bronx bakgator. Detta, tillsammans med en kroppshydda som skulle göra en tungviktsboxare avunsjuk, gör att han tar sig an centerpositionen med en agressivitet få förunnat.
Leo Plöen Yrvädret från Märsta. Hingsten från öst. Cougars enda bärsärk är redo att göra falukorv av dalmasarna. Mannen som filmar bättre än James Cameron kommer att leda "tenline" till nya framgångar. Falurödfärg kommer att flyta...
Kenneth Li Cheerleadernas kelgris har spelat in sig i laget genom sin ursinniga energi och sitt stenhårda trashtalkande. När han har lärt sig träffa mål med sina skott kan han göra sig redo för en episk invigning i den finaste av Hall of Fame.
Petter Georgsson Tidigare manlig postituerad.
Coacher och skadade:
Joakim Gustafsson Vad kan man säga som inte redan är sagt? Den gamla hyllade måltjyven sadlade i äldre dagar om till tränare. Leder laget från bänken med en mogenhet som gör att man kan tro att han är 24 år gammal. Men det bästa är nog att han bjuder på dextrosol innan varje match.
Cheerleaders och fans:
Sara Wall Kapten för hejartjejerna och en hejare på rapportering från matcherna. Kan ibland fokusera lite väl mycket på motståndarlagets shortslängd tycker signaturen "anonym mamma". Wall är Falun-veteranen i gänget och ledde förra året den borttappade bilen hela vägen till fängelset. Vem vet vart hon leder oss i år.
Sofie Norén Cermen Södertäljes stolthet förgyller ännu en resa. Nyss fyllda 23 år, men med en livsglädje som om hon fortfarande voro 12 kommer Sofie att dansa sig igenom gyllene duschar och försöka undvika både fylla och petting.
Ida Tengroth Gammeldamen i gänget som var med redan på Dakkes tid. Carlstad Cougars första cheerleading captain någonsin dyker upp på ålderns höst för att göra ytterligare ett bejublat framträdande i den rödvita uniformen.
Lisa Knutsen Tillbaka från Götelaborg, direkt in i Cougars-tröjan. Glada Lisa är en efterlängtad pjäs i hejarklacken. Kanske kan Knutsen rentav starta Cougars första läktarslagsmål?
Frida Henriksson Den kanske mest dansanta av alla Cougars cheerleaders. Henriksson må vara en allmän livsfara bakom ratten, men med två pom-poms i händerna är hon inget annat än ren och skär njutning. Som uppvärmd cheerleader från Cougars FC-resan är det upp till Frida att ge klacken den energikick de behöver.
Aksel Bjerva Likt Bjørn Dæhlie gled Bjerva in i resesällskapet i sista sekund. Cougars mest lojala fan gör debut on the road. En sak är säker, med Aksel i laget blir världen alltid mycket lyckligare.
Foto: Sofie Norén Cermen
"When everyone else says it can't be done, Cougs hunt together"
/Leo Plöen, VD
Cougars vs. Slamdogs: "Konungens återkomst"
Det står skrivet i stjärnorna att den utvalde en dag ska återvända. Den dagen var idag. Åh, vi säkerställde seriesegern också.
Känslan inför en match har nog aldrig varit så avslappnad som idag. De flesta spelarna kom in oförskämt bakfulla, men ingen var orolig. Det var ju trots allt bara Ulvsby.
I omklädningsrummet kände dock spelarna att något var annorlunda. Det var en känsla i vattnet, i jordens vibreringar, i vindens svala stämma. Visst, vi hade alla hört ryktena om Konungens återkomst. Men det var väl bara just det, rykten? Inte kunde väl... nej, det är inte möjligt!
Matchen drog i alla fall igång som vanligt. Ett snabbt anfall och ett resulterande frislag innebar att Natanael Berntsson kunde bomba in 1-0 bakom en förvirrad Slamdogsmålvakt.
Cougs fortsatte att trycka på och Ulvsby fick inte många sylar i vädret under den första halvleken.
Kapten Snårelid dubblade ledningen inte långt efteråt. Berntsson svarade med matchens tredje mål någon minut efteråt vackert framspelad av Kenneth Li. Snårelid ville inte vara sämre och skadesköt in 4-0 ett ögonblick senare. Nu var jakten igång. Vem av spelarna skulle göra hattrick först? Snårelid fnös och sprang förbi både en och två Slemhundar innan drog iväg ett av sina berömda Snåreskott i bortre krysset. Snårelid & Berntsson show. Vi andra kunde bara sitta och njuta av underhållningen.
Halvtid och 5-0. Halvtidssnacket har nog aldrig varit så oseriöst och plojigt. Laget ville bara komma ut igen och hänga fler mål. Då hände det.
Trumpetfanfarer började skandera, publiken blev knäpptyst och himlen lös upp som om vore det den fjärde juli i ett större amerikanskt samhälle. Joakim Gustafsson. Coach, målkung, älskare, gentleman. Borta från spelet i över ett år efter den brutala knäskadan i förra årets Korpenserie. Nu gjorde han comeback till ett jubel högre än vad tingvallahallarna klarar av enligt deras säkerhetsregler.
Sällan har en man tagit en tekning med sådan självklar självsäkerhet. Att han inte ens var nära att vinna den är högst sekundärt. Gustafsson var inte i toppform utan haltade mest runt på planen till publikens jubel. När han 30 sekunder senare gick och bytte igen kändes världen genast som ett bättre, ljusare och mäktigare ställe.
Inte många sekunder senare gjorde dock Ulvsby ett reduceringsmål som inte betydde något alls mer än att Olof Sylvén uppenbarligen aldrig får hålla nollan trots en i ordning bra spelad match. Cougars skrattade bort incidenten och spelade vidare. Olle Hallberg bröt Slemhundarnas tillfälliga självförtroende med sitt första och lagets sjätte mål för dagen.
Inte långt efteråt frispelade Snårelid Petter Georgsson som på ett riktigt elegant sätt chippade bollen över en framrusande hundmålvakt till 7-1.
Säsongens bad boy Leo Plöen fick kort efteråt en utvisning för att ha fått en Slamdogsspelare över sig och samtidigt råkat sno åt sig Snårelids klubba... ja, situationen är lika förvirrande för oss som för er. Detta visade sig vara något av en blessing in disguise då Cougars lådspel var något av det vackraste som någonsin skådats i Lokaldelen Arena. Daniel Larsson, Michael Andersson och asian-line (Hallberg och Li) spelade som om det var de själva som hade det numerära överläget. De stog i en vacker fyrkant runt Ulvsbys egna straffområde och bara passade runt bollen med en glädje som sällan skådas i dessa delar av Sverige.
Undertecknad vill ge en personlig komplimang till Kenneth Li. Den outtröttlige lille kinesen som har gått från att vara en okänd inhopparkonsult till att fullständigt dominera och omdefiniera Cougars centerspel. Kenneth är inte heller en sådan spelare som bara låter klubban prata, nej han har ett swagga som är få förunnade och hans trashtalk är mycket möjligt ligans bästa. Det skulle väl vara tillsammans med Michael Andersson. Den senare är dock så fruktansvärt vit att man inte kan ta honom på riktigt allvar när han ska dissa motståndarna.
Boxplayet slutade med att Snårelid kom in och gjorde något som inte har skådats sedan Gustafssons glansdagar: ett "Haul", det vill säga, fyra mål av samma spelare i en och samma match. Om det är ett direkt resultat av Gustafssons comeback låter vi vara osagt, allt vi vet är att vi har en fruktansvärt pålitlig och vacker målmaskin i David Snårelid.
Matchen avrundades med att Hallberg sprang igenom vakthundarnas försvarslinje och sköt in sitt andra mål för kvällen. Eller gjorde han det? Hela Ulvsby säger nej, Petter tvekar, Magic Mike skriker "JAAARRRÅÅÅÅ!" och domaren väljer att lita på Anderssons utrop och 9-1 är ett faktum.
Domaren blåser av och 11 trötta och bakfulla pumor kan äntligen få sin efterlängtade vila. Seriesegern är säkrad trots två matcher kvar och alla spelare kan känna sig stolta över insatsen. Drömmen att gå en hel säsong unbeaten känns nu mer och mer nåbar och kanske, kanske, får vi se ytterligare än cameo från nr. 13 någon gång mer i framtiden.
Laguppställning:
Målvakt: Olof Sylvén Backar: Erik Högkvist, Michael Andersson, Daniel Larsson Forwards: Olle Hallberg, David Snårelid, Petter Georgsson, Leo Plöen, Kenneth Li, Natanael Berntsson, Joakim Gustafsson
Cougar University lanserar snart kursen "David Snårelids innebandyspel - 15hp". Efter dagens uppvisning med fyra fullträffar står nämligen amatörspelarna på kö för att lära sig spela innebandy som Snåre. Seriens bästa avslutare? Undertecknad ställer sig positiv.
Natanael Berntsson När Natanael gör mål gör han det med stil. Efter två vackra mål mot Ulvsby känner vi igen Nates storform från början av serien och han har nu gjort imponerande nio mål i sin första säsong för Cougs. Sportgruppen är glada över att säkrat konraktet med Berntsson även över nästa säsong.
Erik Högkvist Efter att ha uteblivit från två raka träningar var spekulationerna vilda i media. Hade Högkvist nått privilegiet att bara spela matcher eller var han på väg att bli värvad av Div 1-laget Thores? Med Eriks storform den senaste tiden är det inte undra på - han går mot sin kanske bästa säsong någonsin.
WHATEVER IT TAKES /Leo Plöen, VD
Cougars vs. Sogeti-Pöyry - Two-way innebandy at its best.
Cougars överkörning av Sogeti-Pöyry innehöll allt från debutmålvakter till kaptenshattrick och storpublik
Som vi har väntat. Sedan korpensäsongen började den 10 oktober har vi haft en tro på att vi kan göra det: hålla nollan i en korpenmatch.
Match efter match har vi känt på oss att idag är dagen, idag ska målvakten stolt få kalla sig själv hundraprocentig och laget ska kunna känna sig helt oslagbara. Detta har gått åt helvete varje gång.
Cougars är ett lag av offensiv glädje, ett lag som förgyller en hel stad med vackra dribblingar, snygga långskott, roliga sånger, fantastiska fans och innovativa filmningar. Cougars är inget lag som spelar det som Coach Orion beskriver som "two-way hockey", det vill säga, ett lag som spelar offensivt och defensivt med samma effektivitet och eld. Så var i alla fall fallet framtill idag.
Målvaktsveteranen Olof Sylvén kände på sig att något måste ändras, något var fel. Han började forma en plan. Så kall, så ond, så självklar. Enligt alla matematiska beräkningar har vi denna säsong släppt in mål i varje match som Petter Georgsson varit utespelare. Sylvén insåg att detta inte var något sammanträffande så han fejkade en skada för att sätta Petter i mål där han inte kan ställa till med så mycket oreda.
Sagt och gjort. Uppvärmningen var otroligt genomtänkt. Som vi alla vet kan Petter bara slänga sig åt ett håll. För att inte avslöja denna hemlighet för Sogeti (uttalas Soschetii för övrigt) såg vi alla till att skjuta i hans "bra" hörn alternativt bara rakt på den unge mannens arma kropp. Vi kunde nöjt se på när deras orörliga gamla målvakt gav Georgsson förskräckta blickar.
Olle Hallberg gick fram och charmade domaren lite innan match. Detta för att vi skulle få domsluten med oss idag. Ett beslut som i efterhand kan ha varit matchavgörande. Mer om det senare.
Redan i första bytet visade Cougars vilken slipad segermaskin de har blivit. Kapten Snårelid tog själv bollen av ett par överviktiga Sogetiben och sköt självsäkert in 1-0. Inte kort efteråt såg samma Snårelid till att fördubbla ledningen med ett elegant slagskott. Något i Cougars kändes annorlunda. Kunde det vara de nyktra, spralliga Cougarsbenen? Taktisk överlägsenghet? Snyggare spelare? Kenneth Li? bristen av runtspringande Blombergssöner? I vilket fall fortsatte Cougs att briljera, och efter ett snabbt frislag av Hallberg kunde Michael Andersson slå in 3-0 på ett pinsamt enkelt sätt.
Efter lite agressivt forecheckande hamnade Leo Plöen i en jobbig sits. Klubban flög ur händerna på honom och eftersom han inte kan innebandyregler har han ingen aning vad han ska göra. Naturliga reaktionen att trycka fast bollen mellan fötterna tar över. Detta är något som tydligen är straffbart med utvisning som följd, något som Sogeti gärna poängterade och domaren lika gärna valde att ignorera. Givetvis är detta ett direkt resultat av lagets och framför allt Hallbergs kampanj att charmera hela Karlstads idrottsliv.
Halvtid. Stämningen var bättre än på länge. Laget skämtade om att vi nu skulle få hålla vår första nolla. Men visst var det på skämt? Visst trodde väl ingen att det skulle hända... egentligen?
Domaren blåser och matchen börjar igen. Förra halvlekens briljanta spel syns inte igen längre. Trötthet? Rädsla? Tyskor på läktaren? Förmodligen berodde det på att alla spelarna var väl medvetna om hur det har gått så många gånger hittills: efter briljanta första halvlekar har saker bara skitit sig totalt. Är detta dagen då allt ska ändras?
Inget fungerade längre offensivt, men tack vare ett fantastiskt försvarsarbete av backarna Erik Högkvist, Michael Andersson, Daniel Larsson och Jacob Forsman kunde laget fortsätta att hoppas på det otroliga.
Efter 12-13 minuter av välspelat försvarsspel som Coach Orion skulle blivit stolt över går Kapten Snårelid fram och punkterar matchen med ett 20-meters skott som borrar sig in vid målvaktens högra stolpe. Nu fick laget en nytädning som hette duga. Alla ville göra mål nu. Tomas Andersson sköt på allt som rörde sig, Natanael Berntsson försökte dribbla in bollen i mål gång på gång, Leo Plöen försökte göra mål samtidigt som han slängde sig bakåt... allt var ett ordnat kaos av största proportioner.
Till slut blåser domaren av och laget kan äntligen pusta ut. 11 matcher, 330 minuter och många filmningar senare kan vi äntligen få känna hur det känns att hålla nollan. Som Coach Orion säger: 0 är den enda siffran som betyder något. Tack, Olof Sylvén!
Petter? Han var väl ok. Fick ett par skott på tröjan typ. Satt mest och såg uttråkad ut.
Jag vill avsluta dagens rapport med ett citat från mannen som har inspirerat oss till denna vinst, Coach Orion, everone!
"Confidence. Listen, if you learn nothing else when you're here, you learn this, all right? This is not just about hockey. It's easy to be confident when you have control of the puck. Its very, very difficult to keep that confidence when you gotta take whatever strange bounces life throws your way. Dont be careless, but dont be too careful either. You cannot be afraid to lose! Thats how you gain the confidence to attack the game when the puck isnt yours. Thats how you attack life... even when you think you dont have any control. And thats how you play real defense"
Laguppställning:
Målvakt: Petter Georgsson Backar: Erik Högkvist, Michael Andersson, Daniel Larsson, Jacob Forsman Forwards: Olle Hallberg, David Snårelid, Tomas Andersson, Leo Plöen, Kenneth Li, Natanael Berntsson
Målskyttar: David Snårelid (3), Michael Andersson
David Snårelid
Han är den enda i laget som kan göra hattrick två matcher i rad utan att hyllas med tre stjärnor - kraven är större på en kapten. Men gör man sitt tredje hattrick för säsongen och skickar Cougars mot serieseger är det bara att buga. Hatten av för Sundbybergs stolthet!
Jacob Forsman/Daniel Larsson Att Petter var tvungen att spela i långkalsonger och dunjacka för att svettas denna dag beror på en sak - backparet Jacob Forsman och Daniel Larsson. Med ett taktiskt fulländat försvarsspel stoppade de Sogetis attacker gång efter gång. Dessutom två spelare som lungt och metodiskt bygger upp spelet bakifrån. Cougars försvarsspel har nått en ny dimension
Leo Plöen Leo gick poänglös från matchen men även om det inte syns i statistiken bidrog den hårdföre forwarden mycket till dagens seger. Hans tre meter breda ryggtavla parkerad framför mål banade väg för att Snårelids skott hittade nät två gånger i första halvlek. Vissa trodde till och med att ett av målen styrdes in via Plöens klubba - och hade Sigtunasonen bara haft lite mer stake (likt nr 13 förra säsongen) kunde också det blivit slutversionen.
WHATEVER IT TAKES /Leo Plöen, VD
Cougars vs. Länsförsäkringar - En chans till romans
Årets första match bjöd på romans, asiathattrick och fasor från Borlänge.
Cougars har sett lite skakiga ut de senaste matcherna. Hybris? Nervositet? Rädsla? Lathet? Klarar Cougars verkligen av pressen att vara serieledare? Efter en julledighet full av eftertanke återvände Cougars som ett nytt lag.
Serietvåan Länsförsäkringar/SYSteam stod för motståndet i en seriefinal som hade alla möjligheter att bli legendarisk.
Ett återbud av den ständigt skadade Daniel Larsson gjorde att konsult Kenneth fick hoppa in i laget som så många gånger förr. Trots Petter Georgssons offensiva insatser i de senaste matcherna fick även han gå tillbaka till sin ordinarie backplats tillsammans med Jacob Forsman.
Spioner meddelade under uppvärmningen att den fruktade och ökände Larsa skulle spela med motståndarlaget. Larsa? I Länsförsäkringar? Rädslan kröp i spelarnas blod, skräcken lös ur deras ögon och fruktan hördes från deras vena röster. Coach Gustafsson och Kapten Snårelid var dock av det lugnare slaget och meddelade lugnt hur vi skulle ta hand om bolltrollaren från Borlänge på bästa sätt.
Matchen började i högt tempo. Länsförsäkringar var uppenbarligen sugna på att gå upp i serieledning själva och gick gick in med en agressivitet av sällan skådat slag. Detta gav tydligen frukt då en försäkrad spelare lyckades komma fri på vänsterkanten och sköt ett hårt skott i nättaket.
Ahapp. Inte direkt starten som Cougars hade tänkt sig. Det blev inte bättre av att multitalangen Natanael Berntsson fick se sig själv utvisad när han blandade ihop innebandy med fotboll. Boxplay i den sämsta av situationer. Hur ska detta gå? Klarar laget av att ta oss upp från ett eventuellt tvåmålsunderläge?
Olle Hallberg ville inte veta av svaret på den frågan, utan valde istället att ta bollen av motståndarbackarna och helt sonika springa över hela planen och kvittera framför förvånade försäkringsspelare.
Glädjen var dock kortvarig då laget knappt hann bli fulltaligt innan Larsas gäng lyckades göra mål igen. Cougars brydde sig inte om det då de, och framförallt In-Sung Hallberg, hade fått upp smaken för målskyttet. Hallberg gjorde snabbt efteråt 2-2 med ett snyggt slagskott efter en ännu snyggare framspelning av den vackra Michael Andersson. Efter Anderssons chans till romans i fredags har han konstant spelat med ett leende som få kan matcha.
Halvtid och ett instabilt 2-2. Cougars tog sig samman. Det var nu dags att vända den tråkiga enpoängstrenden och visa världen (och Borlänge) vilket som egentligen är Karlstads bästa lag.
Ett snabbt samarbete mellan Michael Andersson - Leo Plöen - Andersson - In-sung Hallberg senare och Cougars ledde med 3-2. Hallberg har fått mycket kritik för sin osjälviskhet framför mål denna säsong, men med ett hattrick mot serietvåan och ett ryck i poängligan fick han tyst på sina belackare.
Pumornas statistikavdelning har forskat och kommit fram till att lagets femmor är väldigt ojämna poängmässigt. Ett formations av jokern Leo Plöen och det säkra kortet Tomas Andersson visade sig vara fruktsamt då Tomas sprang på helt egen hand igenom hela Länsförsäkringsförsvaret och gjorde 4-2 med stil.
Läns började spela hårdare. Många spelare fick sig en varsin smäll, men ingen mer minnesvärt än Mike Andersson. Michael fick nämligen ytterligare chans till vad hon trodde var romans med Länsförsäkringarnas målvakt. Efter lite smånyp i ändan gick målvakten all-in och tog ett stadigt grepp kring Anderssons kön. Michael missuppfattade detta som ett våldtäktsförsök och vips började dessa män dra av sig både hjälmar och övriga kläder och börja gosbråka med varandra mitt på plan.
Andersson kände sig klart bedragen efter detta och valde att ta en utvisning för laget. Stirrigt bokxplay och aggresiva försäkringsmän slutade med ett reduceringsmål precis innan slutsignalen. 4-3 och 100% poängskörd under 2011. Alla bedrifter är värda att nämna.
Nu har våren börjat. Det är nu vi ska nå bedrifterna vi har pratat om hela hösten. Det är nu drömmar ska slå in, hjältar födas och legender skrivas.
Det är nu det händer.
Det är nu det måste hända.
Laguppställning:
Målvakt: Olof Sylvén Backar: Erik Högkvist, Michael Andersson, Petter Georgsson, Jacob Forsman Forwards: Olle Hallberg, David Snårelid, Tomas Andersson, Leo Plöen, Kenneth Li, Natanael Berntsson
Målskyttar: Olle Hallberg 3, Tomas Andersson
Olle Hallberg Tre mål i samma match. Sådant målhumör har vi inte sett Mr. Hallberg på sedan det klassiska mötet mot Pappas Pojkar för snart tre år sedan (seger 7-1). Och i dagens knappa vinst kunde bara en produktiv korean rädda Cougs - idag var du kung Olle! Tomas Andersson Tomas fick idag "chansen" i andrafemman och visade att hans rika målproduktion inte berott på kollegorna Snårelid och Hallberg. På egen hand slog Andersson in matchavgörande 4-2. Tomas skall också ha en eloge för att han trots lagets fyra utvisningsminuter inte hittades vid botbänken denna dag.
Leo Plöen Han är den som sliter i det tysta och som sällan skapar de stora mellanrubrikerna. Men Plöens kopiösa slit i dagens match måste hyllas. Var som vanligt ett ständigt orosmoment framför mål och tog dessutom ett defensivt ansvar som skulle kunna avväpna vilket lag som helst.
WHATEVER IT TAKES /Leo Plöen, VD
Cougars vs. Gruvlyckan - sen kvittering säkrar serieledning
Cougars tar jullov som serieledare efter en dramatisk tvist mot hårdingarna i Gruvlyckan.
Att spela mot orch... Gruvlyckan hemma är en sak. Man har publikstödet, atmosfären från Cougars Arena och inga hustrumisshandlare i närheten. Att spela borta däremot är en helt annan grej. Misär, heroinister i alla hörn, pedofiltomtar och helvetiskt väder är en del av vardagen i Gruvlyckan och något som Cougars inte klarade av idag riktigt.
Något som gjorde läget ännu jobbigare var att den kvicka måltjyven Natanael Berntsson fick lämna återbud på grund av sjukdom och superasiaten Kenneth Li var inte sen att hoppa in i Berntssons frånvaro.
Matchen speglade Gruvlyckans kalla och ogästvänliga samhälle. Cougars försökte mana på och skapa lite spel, något som Gruvlyckan effektivt stoppade med deras fysiska och täta försvalsspel. Detta gjorde det omöjligt för lagets små mediastudenter att få igång något farligt alls i början, och helt plötsligt kunde Gruvlyckan kontra in 1-0 bakom en chanslös Sylvén.
Stämningen var lika hätsk som vanligt och domaren fick gå in och berätta att han minsann skulle avbryta matchen om spelarna inte tog det lugnare efter att en i Lyckan (ja, deras "fans" säger så) drog en ful efterslängare på Jesu... Ehm, Leo Plöen efter en brysk närkamp dessa spelare emellan.
I samma trassliga situation fick Gruvlyckan en spelare utvisad och coach Gustafsson valde att ta in Petter Georgsson som wildcard, och vilket val det visade sig vara. Georgsson verkar göra allt han kan för att bli av med sitt hor-epitet och kvitterade vackert in 1-1 i det närmsta krysset. Petters fjärde mål på lika många matcher. Var kommer detta att sluta?
Cougars sökte nu vinsten för allt de var värda. Skott flög från höger och vänster, men målvakten, ribban och feta backar stängde ute alla bollar från målet. Gruvlyckan kontrade istället och sköt in 2-1 med korpensäsongens hårdaste skott. Tre minuter kvar, hur ska detta gå? Inte skulle väl detta stoppa Cougars? Vet ens dessa pumor hur man gör när man förlorar? Stort tvek.
Laget tog sig tillbaka och när det var blott tio sekunder kvar tog Coach Gustafsson det modiga beslutet att ta ut målvakt Sylvén och in med Georgsson igen. Fem sekunder senare såg Tomas Andersson till att Cougars kunde gå i vintervila som obesegrade med sitt och lagets sista mål för året.
Lättnaden var total i hela laget efter den räddade poängen och säkrad serieledning. Nu inväntar en längre vinterpaus för laget.
Detta betyder dock inte att laget kommer att ligga hemma och trycka i sig knäck och prinskorvar. On the contrary, det är träning ala träningsmontaget i Rocky 3 som gäller varje dag hela julhelgen. Ut i snön, jogga, ramla omkull, ta er upp igen, spring med en stock på ryggen, hjälp en förbipaserande man med hans hästkärra, slå i luften... ja ni förstår. Snart kommer vårsäsongen och då måste vi vara fittare än någonsin tidigare då vi tillsammans ska ta Korpenguld.
Undertecknad vill tacka spelare, cheerleaders, coach, mediacrew och övriga fans för ett fantastiskt roligt 2010. Må 2011 komma med guld, myrra och rökelse.
Laguppställning: Målväktare: Olof Sylvén Backar: Erik Högkvist, Michael Andersson, Daniel Larsson, Jacob Forsman Forwards: Olle Hallberg, David Snårelid, Tomas Andersson, Leo Plöen, Kenneth Li, Petter Georgsson
Målskyttar: Petter Georgsson, Tomas Andersson
Coach Gustafssons stjärnor: Petter Georgsson Tjejerna i Lidköping får se upp på juldagen - Petter scorar nämligen i allting han rör vid. Den viktiga kvitteringen till 1-1 var hans fjärde mål för säsongen och kungen (uttalas med norsk brytning) har nu blivit en av de pålitligaste målskyttarna i laget. Möjligen lämnar han nu karriären som försvare bakom sig för gott. Erik Högkvist Erik är inne i en riktig bra period och har de senaste macherna leverat säkra brytningar och millimeterprecisa pass. Matchen idag var inget undantag. Cougars egna Chris Pronger kan ta jullov med rejält gott samvete.
Daniel Larsson När andra hängde med huvudet vägrade Larsson acceptera det han såg. Kanske var det Finnerödjasonens halvtidstal om hjärta och kämparglöd som räddade poängen åt Cougars denna dag. Var även som vanligt en klippa på planen och alla förstår nu varför han bär ett C i fotbollslaget (om än självutnämnt).
WHATEVER IT TAKES /Leo Plöen, VD
Cougars vs. United Båten - pumorna kapsejsade
Cougars åkte på ytterligare en onödig poängförlust efter ett 90 sekunder långt hjärnsläpp from hell.
Förra veckan bevisades det att båten inte är osänkbar. Idag fick vi det bekräftat att man kan inte sänka samma båt två gånger, även om filmbolaget The Asylum vill få oss att tro annat.
Efter gårdagskvällens julfest kom många spelare dit småhängiga och dana. Spelarbortfall i form av Natanael Berntsson (penionärskryssning med tillhörande lottorad) och Jacob Forsman (säkert någon skavank) gjorde att superkonsulten Kenneth Li hoppade in som center och Petter Georgsson fick gå upp som forward i andralinan vilket gjorde att Michael Andersson också denna match fick lov att spela hela matchen från sin backposition.
Omklädningsrumssnacket handlade mer om Hallbergs påstådda nya och fula shorts än om motståndet. Tog Cougars sitt motstånd för lätt?
Det hindrade i alla fall inte pojkarna från en flygande start när Olle Hallberg skottpassade motståndarnas målvakt som började jonglera med bollen och fick se sig översprungen av Tomas Andersson som våldförde sig på både bollen och målvakten och 1-0 var ett faktum. Tomas Andersson slog kort därefter till igen och drog in 2-0 efter fint anfallsspel. Alla inblandade fick känslan av att båten läckte rejält och borde vara sänkt innan halvtid.
När stjärngossen Georgsson sedan lussade genom försvaret och serverade den gyllenfärgade pepparkaksgubben Hallberg till 3-0 började vi alla känna att detta har potential att bli en klassisk utklassning i sann Cougars-style.
Båten spelade väldigt tufft, men nödvändigtvis inte jättefult i första halvlek. Leo Plöen fick dock ta väldigt mycket stryk hela matchen igenom. Undertecknad vill lyfta fram hans insats då han, inte helt olikt Jesus, offrar sig själv, sin kropp och sin berömmelse för att låta de andra spelarna som faktiskt kan hantera en bandyklubba göra alla snygga mål och dribblingar medan Plöen slåss med skäggiga backar, blir nypt av argsinta målvakter, dansar med sargen och, måhända, filmar till sig en massa frislag.
Halvlekspaus och 3-0. Lugnet låg i hallen, båtarna såg trötta ut och Aksel Bjerva tappar ner vad vi trodde var vår kamera från videoläktaren. När vi insåg att det bara var hans iPod kunde vi alla lugna oss igen och gå ut med nytt mod.
Optimistjollarna från första halvlek hade nu bytts ut till stora jävla krigsfartyg ala The Black Pearl som direkt efter tekning gick ut för att antingen vinna matchen eller bryta åtminstone ett par Cougarsben.
De slog snabbt in 3-1 på en frislagsvariant. Målet var väldigt billigt och Cougarsförsvaret såg otroligt förvirrade ut.
Georgsson svarade dock snabbt med ett snyggt mål. Med de fem ynka minuterna som återstod kändes det som att detta var det matchvinnande målet.
Båten tyckte dock annat och gjorde både 4-2, 4-3 och 4-4 inom en och en halv minut. Ingen förstod något alls, men laget kunde inte ta sig tillbaka från denna 90 sekunder långa käftsmäll och fick ge sig trots många fina skott (och lika många fina räddningar av deras målvakt) i slutskedet.
Cougars visade nu igen, likt mot Länsförsäkringar, hur stora problem de har med att hålla till synes ointagliga ledningar.
Skärpning krävs inför mötet mot värstingarna i Gruvlyckan nästa vecka.
Serieledning och obesegrade är två positiva ord vi kan ta med oss från idag. Jag vet att mitt lag kan hålla ledningen hela säsongen ut. Gör du?
WHATEVER IT TAKES /Leo Plöen, VD
Målskyttar: Tomas Andersson 2, Olle Hallberg, Petter Georgsson
Laguppställning: Målväktare: Olof Sylvén Backar: Erik Högkvist, Michael Andersson, Daniel Larsson Forwards: Olle Hallberg, David Snårelid, Tomas Andersson, Leo Plöen, Kenneth Li, Petter Georgsson
Coach Gustafssons stjärnor: Olle Hallberg Hallberg hade inte gjort ett mål på 7 matcher. Men med ett distinkt slagskott tystade västgöten alla de som tvivlat på hans målförmåga. Dessutom en assist och som vanligt oerhört kreativ framåt.
Petter Georgsson Att Blombergssonen petades från sin backposition var ingenting som störde honom. Petter gjorde rätt för sig som forward och svarade för ett läckert mål samt en grym assist. Frågan är var Petter hamnar när Berntsson och Forsman är tillbaka i spel - angenäma bekymmer för sportgruppen.
Daniel Larsson Danne såg tre klubbor och åtta fötter framför sig under uppvärmningen - bakfyllan gjorde sig påmind. Men när matchen väl var igång hade hade han huvudet på skaft och visade klass såväl defensivt som offensivt
BÅTEN INTE OSÄNKBAR Cougars lussade med serietrean på andra advent
Direkt efter debaclet (endast oavgjort mot Länsförsäkringar) för två veckor sedan bestämde sig en enad organisation, Carlstad Cougars, att det inte under några omständigheter var acceptabelt att tappa poäng i nästa seriematch, en seriematch där motståndet hette United Båten.
Men trots två veckor av intensiva förberedelser blev omständigheterna allt annat än ultimata för Cougars och dess aldrig sovande Sportgrupp. Det var sedan länge känt att Petter Georgsson, Daniel Larsson, Jimmie Nilsson och verkställande direktör Leo Plöen inte fanns att tillgå på grund av någon slags tävling i staden ni-vet-vilken. Den hemska, så kallade stad, där Lotta Engberg mot ersättning leker Lasse Berghagen på Skansen, fast på Liseberg.
Det är för övrigt ännu oklart vad gossarna egentligen tävlade i. Enligt dem själva skulle de spela fotboll men det finns indikationer och vittnen som påstår att en viss f.d. prostituerad son av Blomberg ska ha kört rally i snön med nästintill förödande utgång.
Frånvaron av dessa fyra pumor var ett tufft faktum men Cougs besitter en stor och bred spelartrupp. Två femmor var med flera dagar till godo redo för uppgiften att sänka Båten. Men under genrepet (läs: vår vanliga lördagsträning) skadade sig målkungen Tomas Andersson så pass illa att han under lördagskvällen meddelade att han inte kunde delta.
Det blev inte bättre av att både Uddevallas stolthet, Hannes Brage, och nya tryoutspelaren Henrik Jackman fick lämna återbud på grund av sjukdom. Helt plötsligt stod en chockad sportgrupp med endast sju utespelare. Omedelbart kallades KAUIF-stjärnan Johan Zakariasson in.
När det väl blev dags för match ställde Cougars upp med tre backar och fem forwards, samtliga villiga att göra 'whatever it takes' för vinst. Coach Joakim Gustafsson hade ingett mod hos sina mannar vilket visade sig tydligt under matchens inledande minuter. Det klart snabbare laget Cougars attackerade ständigt och tog sånär ledningen efter snyggt samspel mellan Natanael Berntsson och Johan Zakariasson.
Defensivt sett var detta skarpt läge för pumorna. Att visa att vi tagit lärdom från senast. Och det visade vi. Med bravur. När United Båten försökte attackera slutade det oftast med att deras backar i ren frustration slängde långbollar mot Cougsmålet, där dagens suveräna backlinje bestående av Michael Andersson, Erik Högkvist och Jacob Forsman befann sig för att ta hand om situationen.
I slutet av den första halvleken kom också Cougars efterlängtade ledningsmål. Michael Andersson drev upp och sköt ett skott som Båtens målvakt inte kunde hålla och undertecknad, tillika kapten, kunde slå in bollen.
Det var ovanligt positiva tongångar i Cougslägret under pausvilan. Alla var överens om att det såg väldigt bra ut, men med Länsförsäkringsfiaskot färskt i minnet var 1-0 en allt annat än trygg ledning. Samtliga var därmed överens om att kriga skiten ur sig de sista femton minuterna.
Den nykomponerande förstakedjan bestående av undertecknad, Olle Hallberg och Kenneth Li (66% Asian Line) hade stundtals bra lir i offensiv zon och var nära att utöka ledningen under det första bytet av andra perioden.
Helt plötsligt fanns sedan ett hål i Cougars annars så solida försvarsmur och en motståndare var helt fri med Olof Sylvén. Den norrländska väggen gick dock segrande ur striden efter ett mycket skickligt ingripande.
Matchbilden var sig annars fortsatt lik; ett disciplinerat Cougars stod upp mot de alltmer frustrerade spelarna i Båten. Efter ytterligare ett fult tilltag mot pumorna höjde Michael Andersson rösten och förklarade med sedvanlig pedagogisk ton för domaren att motståndarna förtjänade en utvisning för deras upprepade förseelser. Cirka tjugo sekunder senare sänktes Kenneth Li varpå domaren utdelade matchens första utvisning. Domen: upprepade förseelser.
Det numerära överläget lämnade dock mycket att önska, men strax efter att Båten blivit fulltaligt fick matchens non stop-spelande gigant, Michael Andersson, tag i bollen och sköt mot mål. Det resulterade återigen i en retur från målvakten och återigen gjorde Cougars mål. Denna gång var det Natanael Berntsson som var framme och gjorde sitt sjätte mål för säsongen.
United Båten blev allt mer aggressivt och efter en tilltrasslad situation tappar Olle Hallberg bollen i egen zon varpå Båten kunde reducera efter ett välplacerat skott. Mörka minnen från föregående seriematch uppenbarade sig. Men Carlstad Cougars var starkare än så idag.
Istället för en kvittering utökades ledningen till 3-1 efter ett vackert anfall där undertecknad hittade Kenneth Li som på ett briljant sätt passade Natanael Berntsson som helt sonika skickade bollen rakt upp i krysset. ”Spiken i kista'”.
En fantastisk laginsats och tre poäng som innebär att Carlstad Cougars inte bara är ett obesegrat lag utan även återigen ett vinnande lag.
Nästa söndag väntar United Båten igen. På hemmaplan. Det vill ni inte missa.
WHATEVER IT TAKES /David Snårelid, kapten
Målskyttar: Natanael Berntsson 2, David Snårelid
Laguppställning: Målväktare: Olof Sylvén Backar: Erik Högkvist, Michael Andersson, Jacob Forsman
Forwards: Olle Hallberg, David Snårelid, Natanael Berntsson, Kenneth Li, Johan Zakariasson
Coach Gustafssons stjärnor: Michael Andersson Lösningen till alla spelaråterbuden var enkel - "vi låter Micke spela så mycket som möjligt". Den forne Tumbakaptenen (eller var det Töjnan?) tackade för förtroendet och körde non stop. Duracellkanin, spelmotor, poängplockare, vacker, fair play - ja idag var du allting, Micke.
Natanael Berntsson Efter några matcher med fritt luftrum fick då måsarna se upp igen. Berntsson firade sina två mål på sedvanligt vis och bidrog starkt till att Båten fick segla hem tomhänta. En avslutare av rang(k) som nu utmanar i toppen av poängligan.
Jacob Forsman Efter att Petter Georgsson kört fast i en snödriva och missat matchen blev lösningen att dra ner Forsman som försvarare. Jake var tveksam - han var rädd att rollen skulle bli för defensiv. Men Jacob visade att han är att räkna med vart han än spelar. Han stoppade Båtens försök att lägga till i Skelleftehamn flertalet gånger och gjorde sin bästa match för säsongen.
Vem klagar om Petter inte kommer ur snödrivan tills nästa match?
Cougars vs. Länsförsäkringar/SYSteam - Segersviten bruten
Cougars segertåg blev tillfälligt stoppat av Länsförsäkringar efter en riktigt blek insats.
Allt kändes så rätt i förväg. Sen match, inga överdrivna bakfyllor, fem raka segrar, bra uppslutning publikmässigt och ordinarie lag för första gången sedan i oktober. Matchen började också i vanligt Cougarstempo. Många skott, snabbt spel och rörigt försvarsspel. Efter några minuter hamnade dock David Snårelid i ett instängt läge som ledde till att Länsförsäkringar kunde ta bollen och göra 1-0. Cougs fick för första gången för säsongen känna hur det känns att hamna i underläge och skötte det väldigt bra till en början. Kort därefter reparerade Kapten Snårelid sitt tidigare misstag och sköt in kvitteringsmålet från egen planhalva.
Pumorna fortsatte att spela halvkasst men skapade ändå sina lägen och Snårelid kunde göra 2-1 efter ett snyggt anfall. Kort efteråt fick Petter Georgsson en idé, valde att ta en löpning över hela planen och fick in 3-1 efter ett riktigt "skitskott" enligt Länsförsäkringarnas bänk.
Tomas Andersson bröt även lagets utvisningsoskuld för säsongen efter att han råkade tappa sin klubba. Inte så badboy kanske, men tillräckligt för att lagets skulle få spela boxplay i två minuter. Männen skötte sig galant under lådspelet och kändes faktiskt farligare än vad Länsförsäkringar gjorde trots en spelare mindre på plan.
- Tjockis! - Käften, din snorvalp! - Vad väger tyngst? En tjockis eller en snorvalp? Michael Andersson skötte som vanligt trashtalkandet både föredömligt och med ett leende på läpparna.
Just när allt började kännas säkert gick det helt plötsligt åt helvete. Länförsäkringar gjorde två mål på en minut och läget kändes helt plötsligt rätt kasst. Cougs pressade på så gott det gick de sista minutrarna men lyckades inte komma ikapp och matchen slutade 3-3.
En poäng och oavgjort, tråkigt för laget som spelat så bra hittills denna säsong. Och ännu tråkigare för stjärncentern Jacob Forsman som fick utgå med en läskig knäskada.
Har framgången möjligtvis stigit dem åt huvudet? Dags att komma ner på jorden igen i så fall. Dock får vi inte glömma att Cougars fortfarande är obesegrat och leder serien. Det är det enda som betyder något.
Cougars har två veckor kvar till de får chansen att skina igen. På två olika fronter dessutom. Förutom korpenmatchen mot United Båten kommer även lagets fotbollsfilial att åka till Göteborg för att försvarara lagets färger i Student-SM i Five-a-side. Räkna med uppdateringar från båda hållen här på Cougars Allehanda.
Målskyttar: David Snårelid x2, Petter Georgsson
Laguppställning:
Olof Sylvén
Petter Georgsson Daniel Larsson
Olle Hallberg David Snårelid (c) Tomas Andersson
-----------------------------
Erik Högkvist Michael Andersson
Leo Plöen Jacob Forsman Natanael Berntsson
Coach Gustafssons stjärnor: Petter Georgsson Mål för andra matchen i rad. Petter fortsätter att producera och kan snart titulera sig poängbäste back i Cougars.
Michael Andersson Mannen som aldrig gör en dålig match var inte dålig idag heller. Utan Micke kunde det slutat än värre än vad det gjorde.
Erik Högkvist Petter gjorde mål för andra matchen i rad - Erik var värre och blödde för andra matcen i rad. I ett för dagen blekt Cougars var Högkvist en av få som stod upp i defensiven och hjälpte laget från total misär.
WHATEVER IT TAKES /Leo Plöen, VD
Cougars vs. Gruvlyckan - en saga om brödraskap och orcher
Cougars möte med Gruvlyckan innehöll hårt spel, blodvite, en arg Erik Högkvist och en överlycklig Petter Georgsson.
"Någon slår sin flickvän sönder och samman, på Gruvlyckan". Christer Lindén sjunger i sin anti-lokalpatriotiska visa "Värmland", om våra motståndare. Något säger mig att herr Lindén har fått sin inspiration från en tidig söndagförmiddag i Tingvallahallarna då han av misstag såg dessa herrar "spela innebandy".
Att möta Gruvlyckan Orcherna är lite som att krypa in i en svettig, illaluktande och svärande (på bred värmländska) centrifug, ställa in högsta effekt på 2x15 minuter och sedan bara ligga där och ta det som en gentleman. Det vill säga, inget som någon man eller kvinna någonsin borde behöva uppleva.
Cougars brödraskap har lärt sig av tidigare möten med Orcherna vad som krävs (ledtråd: whatever) för att vinna över dessa Saurons varelser och valde att ersätta de frånvarande anfallarna Jacob Forsman och Natanael Berntsson med ett kraftpaket från Uddevalla i form av Hannes Brage och en asiatisk ladyboy under benämningen Kenneth Li.
The battle of Tingvallahallarna började med att Kapten Snårelid hittade fram till Tomas Andersson som, trots ett jävla klagande på sin klubba, sköt in 1-0 fördel Cougs. Orcherna fortsatte att hugga och slita så gott det gick. När det inte fungerade började de med psykningar istället. Psykningar kan vara otroligt effektiva om man utför det rätt, men att säga "Vad är det för jävla kalsonger du har på dig?"(sic) till Hannes Brage skapar mer skrattsalvor än något annat. "Rikspuckon" muttrar Michael Andersson för sig själv när han tror att ingen hör.
Cougs vägrade dock att ge med sig för Orchernas skitspel. Speciellt inte Petter Georgsson som bröt deras uppspel för att få göra sitt första mål för säsongen . Petter, vars glädje endast kan jämföras med när han förlorade sin oskuld, hoppade upp i Leo Plöens famn och firade inte helt olikt Rocky Balboa efter dennes makalösa vinst över Apollo Creed i Rocky 2.
Utöver Petter skötte sig lagets övriga försvarare Erik, Michael och Daniel (lagets eget EMD) exceptionellt väl denna dag. Orcherna fick aldrig igång något riktigt anfallsspel och förutom skitmålet de lyckas göra kändes de aldrig speciellt farliga framåt.
Med det sagt ska vi inte ta något ifrån målvakt Sylvén som fortsätter att rädda nästan allt som kommer i hans väg. 12 räddningar idag och lika roliga målfiranden som alltid gör att vi på Cougars Allehanda nästan kan våga oss på att säga att Olof Sylvén är Karlstads bästa studentföreningskorpenlagsmålvakt inom MKV-falangen.
"Vad har ni i maten egentligen?" Orchkaptenen... vi kan kalla honom Lurtz, var högst förbryllad över Cougars brödraskaps konstanta vilja att springa och jobba för laget. I hans lag gör man nämligen inte så. Man slåss, sparkas och klagar på domaren istället. Och resultatet av att slåss, sparkas och klaga på domaren är utvisningar. Och resultatet av utvisningar är att Tomas Andersson kan göra 3-1 i matchens slutskede.
3-1 blev slutresultatet och Cougars annektering av Karlstads Korpenserie fortsätter. Nästa vecka är det serietvåorna Länsförsäkringar/SYSteam som står på menyn och de hungriga pumorna kommer nog inte ha något emot att sätta tänderna i dessa stackare. Målskyttar: Tomas Andersson x2, Petter Georgsson
Laguppställning:
Olof Sylvén
Petter Georgsson Daniel Larsson
Olle Hallberg David Snårelid (c) Tomas Andersson
-----------------------------
Erik Högkvist Michael Andersson
Leo Plöen Kenneth Li Hannes Brage
Coach Gustafssons stjärnor: Carlstad Cougars Gruvlyckan må vara stora, starka och ta till vilka tjyvknep som helst. Men mot lagmaskinen Carlstad Cougars hade de inte en chans. Från Sylvén i norr till Brage i söder - samtliga spelare levererade och vissa offrade till och med blod (Högkvist) och lem (Larsson). Idag är Coach stolt över Er.
Sofie Norén Cermén Vem är det som står kvar? Soffan står när... de andra cheerleadersena inte är på plats. I ensamt majestät försvarade hon Cougs färger på nedre etage, detta mot ett Gruvlyckan som räknas som ett av de tuffare publikmotstånden i serien. Sofie - vi är så glada över att vi har dig!!!
Tomas Andersson "Idag kommer inte ett enda skott gå på mål", sa Andersson inför matchen. Och visst några skott gick högt över men när slutsignalen ljöd hade ändå den hårdföre forwarden hittat nätet två gånger. Efter en trevande säsongsinledning med Tomas-mått mätt ("bara" fyra mål på fyra matcher) har nu Andersson producerat fler mål än matcher. Fortsätt så.
WHATEVER IT TAKES /Leo Plöen, VD
NÄR VI GRÄVER GULD I TINGVALLAAAA!
Den mätta dagen den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd.
Ja nog fan var vi törstiga imorse. Men vad gör väl det en underbar matchsöndag. Okristligt tidig matchstart dessvärre, och till råga på allt på bortaplan. Uppladdningen kunde ha varit bättre. Carlstad Cougars hade spenderat lördagen med att halka omkring i en gymnastiksal någonstans i Kronoparken. Den årliga turneringen Guldklubban gick inte riktigt som planerat. Cougars ställde upp med två lag:
Cougars Junior Varsity Hamnade i ”dödens grupp”, spelade ett par jämna drabbningar men tog endast en poäng.
Cougars Varsity Hamnade i ”inte lika mycket dödens grupp” och tog sig till semifinal efter gruppvinst men fick se sig besegrade av Dödens Helgon som senare också gick och vann hela skiten.
Om GK finns det inte mycket att säga. Jag hatar turneringen och ska aldrig mer vara med. Men creds till Olof Sylvén dock, den till vardags målvaktande norrlänningen blev Cougars bäste poängplockare med imponerande sex fullträffar på lika många matcher. Det säger mycket om plantskolan Skellefteå, men samtidigt lika mycket om kvalitén på resterande Cougars-spelare.
Tillbaka till Tingvallahallarna och matchen mot Sogeti-Pöyry. Snacket på förhand hade handlat om två saker.
1) Hur bra är de? Deras två vinster mot Kotten och Slamdogs var oväntade och ingav respekt bland pumorna.
2) Hur fan uttalar man Sogeti? Soogeti? Sogetti? Soschetii?
Vi fick snabbt svar på den första frågan ”Hur bra är de”. Skitdåliga. Redan på uppvärmning noterade jag att ingen i motståndarlaget kunde skjuta innebandyskott. Med andra ord ett hobbylag. Och mycket riktigt, Sogeti-Pöyry kunde inte mäta sig med krafthuset Carlstad Cougars.
Det ska dock sägas att Cougars spelade ytterst tvivelaktigt de första fem minuterna. Om det var bakfyllan, den tidiga morgonstunden eller saknaden av Petter Georgsson ska vi låta vara osagt. Pumorna uppträdde trevande och hittade ingen riktig harmoni. Det gjorde förvisso inte Sogeti-Pöyry heller så coach Gustafsson behövde aldrig höja rösten.
Matchbilden skulle dock ändras drastiskt. Kapten David Snårelid bröt ett uppspel och fick semi-friläge. Kaptenen tryckte iväg ett stenhårt dragskott som tog i… ja vad fan tog den i egentligen? Domarn skrek mål. Sogeti-spelarna skrek ”vad i helvete, det var ju ribba”. Snårelid skrek inte alls. Men mål blev det och 1-0 var ett faktum.
Coach Gustafsson kommenterade händelsen efter matchen: - ”Där kände jag att NU… där tror jag att det var ett avgörande både för min del och kanske för lagets del också. Det är så små, små detaljer som avgör det hela."
Sen började vi att gräva guld. Superbacken och tillika poänglösa Tumba-sonen Micke A hade inte satt ett dragskott på sex år, och hade som starkaste minne ett friläge mot Töjnan 1997. Den gången missade han.
Men idag gjorde Micke A ingen besviken. Ett skruvat dragskott letade sig in under armen på Sogeti-Pöyrys målvakt, föga anade väl burväktaren då vad som komma skulle.
Det finns egentligen bara ett stort missöde med dagens match. Det missödet inträffade redan innan nedsläpp. Cougars media crew hade glömt att ladda videokameran, varpå endast första halvlek spelades in. Och sanning att säga minns jag inte riktigt hur alla mål gjordes.
Men. Tomas dundrade in ett slagskott i power play, någon hastighetsmätare fanns inte på plats men det känns säkert att säga att Tomas nu har återtagit titeln som ”Cougars mest hårdskjutande spelare”. Natanael snurrade på sant Natanel-manér upp lite Sogeti-spelare och kunde i pilsnerhöjd hänga in sitt femte mål för säsongen. Snårelid hängde ett par baljor till, likaså Tomas. Och likt holländaren Jonk, VM-94, kunde debutanten Kenneth Li, influgen från Kina, göra sitt första mål i en Cougar-dräkt. Hans distinkta avslut letade sig upp i bortre krysset och innebar 8-2. Och när alla trodde att matchen var över trampade Micke A återigen in från sin högerbacksposition och hängde upp ett vinande dragskott i nätmaskorna. Han firade detta med att själv ta den nästkommande tekningen.
Micke A alltså, nu är han för tokig.
9 mål senare var om möjligt Olle Hallberg än mer förtvivlad. Alla hade gjort mål utom just Hallberg. Men vad gör väl det på en spieltag som denna.
Ytterligare några spelare skall lyftas fram. Längst bak i kassen, Olof Sylvén -en playboy som gillade samba. Ena dagen är han bäste målgörare som utespelare, nästa dag gör han monsterräddningar och håller sin räddningsprocent över 85 %. Man kan inte annat än att lyfta på hatten i respekt.
Johan Sjögren och Jimmie Nilsson gjorde båda Cougars-debut med stor bravur. Sjögren gick in på London-besökande Leo Plöens plats i andrafemman och visade direkt varför han hade blivit handplockad till matchen. Jimmie fick fylla Petter Georgsson och Erik Högkvists skor i försvaret och gjorde inga misstag. Hockeyskolade Nilsson är en av få Cougars-backar som har BMI över 20 vilket kommer att vara till stora nytta när pumorna tar sig an tyngre motstånd.
Olle Hallberg efter matchen: - ”Jag sa till Jocke i duschen efteråt att det här måste ha varit en riktig rysare att sitta och kolla på. Det hade varit kul att sitta hemma med grabbarna och kolla på den här matchen också alltså, varit på två ställen.”
Genom vinsten utökade Carlstad Cougars både sin serieledning och sin redan imponerande målskillnad. Nu väntar en veckas vila, därefter tar sig pumorna an fjolårets semifinalmotståndare Gruvlyckan. Räkna med en sjujävla holmgång.
Cougars går från klarhet till klarhet. Det enda som fortfarande är oklart är uttalet på Sogeti-Pöyry.
Coach Gustafssons stjärnor: Michael Andersson Så hände det vi aldrig trodde skulle ske. Tumbas egna Christer Fuglesang har gjort mål i en Cougarströja. Med två tunga backskott och i övrigt strålande spel såg Micke till att han inte längre är aktuell för en utlåning till P-14. Dagens givna "tresjärna".
Olof Sylvén Han må slarva bort sin mobiltelefon. Han må glömma sin målvaktsmask. Men när Olof väl ställt sig i mål - då har han fokus på rätt grej. Agerade något av en vägg och fick med sitt säkra spel Sogeti-spelarna frustrerade över den uteblivna målskörden. Seriens bäste målvakt? Coach ställer sig positiv.
David Snårelid Hattrick för andra matchen i rad. Snårelid tog till sig av kritiken från de inledande matcherna och har nu ställt in siktet ordentligt. En kapten i sådan målform lär behövas när Cougars nu går in en period med en rad tuffa matcher.
WHATEVER IT TAKES /Olle Hallberg, praktiserande nyhetsreporter
Carlstad Cougars vs. Ulvsby Slamdogs - Förstafemman visar vägen
Dagens drabbning mot bottenlaget Ulvsby Slamdogs innehöll snygga mål, snygga domare, snygga filmningar, snygga cheerleaders och en väldigt ful Ulvsbymålvakt.
Dagen innan match valde Cougars att hålla en lite oortodox träning, nämligen i en danssal. Träningen blev intensiv; både klubbor och testiklar fick ta smällar i vad som enklast kan beskrivas som innebandyns motsvarighet till folkrace. Om anledningen till denna träningslokal berodde på att laget ville ha en stängd träning fri från media eller om det var så att den vanliga träningslokalen var fylld med fulla lajvare låter vi vara osagt. Vilken anledningen än nu var verkade det ha gjort gott för laget då pumorna enkelt kunde avfärda Ulvsby Slamdogs i säsongens första utklassning.
Coach Gustafsson hade, om än lite förvirrande, förklarat att Cougars "inte ska underskatta Ulvsby bara för att de är dåliga". Med dessa ord i huvudet sprang Daniel Larsson in och direktskottade in 1-0 av en Natanael Berntssonpass några sekunder in i matchen. Glädjen var total eftersom att Larsson typ inte gör mål egentligen, och om Larsson kan göra mål, då måste väl allt kunna hända? Allt blev dock betydligt mer dramatiskt då Ulvsby tog sig tillbaka in i matchen och hade både en och två stolpträffar innan den söta domaren blåste för halvlek. Eller gjorde hon det?
Eftersom att domaren var kvinna kan hon inte riktigt hålla koll på tiden och råkade blåsa av första halvlek fem minuter för tidigt. Detta boostade upp Cougars av någon konstig anledning, och laget lyckades göra både 2-0 av Jacob Forsman (ingen rasistisk domare idag, så målet räknades) och 3-0 av David Snårelid innan halvleken var över på riktigt.
Snårelid, som har haft problem med poängskörden sedan han tog sig an kaptensrollen, firade detta mål med en glädje i ansiktet som endast kan liknas vid en fyraårig pojke som precis fått den där riddarrustningen han har suktat efter i födelsedagspresent.
Efter att Snårelid nu gjort mål har vi bara en poänglös spelare kvar i laget.
Tumbasonen Michael Andersson har visat att han kan försvara och vara pedagogisk inför domaren, men nu vill vi se honom börja göra mål också.
Efter halvtidspausen gick Cougs in med samma frenesi som de avslutade förra halvlek med. Förstafemman med Tomas Andersson, Snårelid och Olle Hallberg lirade bättre än kanske någonsin tidigare och spelade, på sant Arsenal-vis, bokstavligt talat in bollen i mål när kedjan gjorde både 4-0 (Andersson) och 5-0 (Snårelid) efter löjligt episka passningsspel männen emellan.
Ulvsby svarade med ett tursamt tröstmål, tråkigt för målvakt Olof Sylvén som bör ha fått hålla nollan efter ett flertal räddningar i sann Ron Hextall-klass. Förstafemman gick dock väldigt fort in igen och Slamdoggystylade Ulvsby med ett lika enkelt som briljant 6-1 mål. Snårelids tredje mål och Hallbergs fjärde assist för dagen (och Tomas tredje andraassist) avslutade dagens målskörd med bravur.
Cheerleaders, huliganer, groupies, föräldrar och övrig publik var lika fantastiska som vanligt och de ständiga påminnelserna från publiken om att Ulvsby var väldigt gamla höll undertecknad på gränsen till skratt genom hela matchen. Nästa vecka utkämpar Cougars årets första turnering, nämligen den anrika Guldklubban. Detta var ett styrkebesked inför den vackraste av turneringar och kanske kan Carlstad Cougars vinna sin första titel någonsin nu på lördag. Jag vet att vi har det som krävs. Gör du?
Målskyttar: Daniel Larsson, Jacob Forsman, David Snårelid x3, Tomas Andersson
Laguppställning:
Olof Sylvén
Petter Georgsson Daniel Larsson
Olle Hallberg David Snårelid (c) Tomas Andersson
-----------------------------
Erik Högkvist Michael Andersson
Leo Plöen Jacob Forsman Natanael Berntsson
Coach Gustafssons stjärnor:
Förstafemman Äntligen lossnade det för Hallberg, Snårelid och Andersson. Tillsammans producerade de hela åtta poäng under dagen. Klapp, klappspelet satt som gjutet och samtliga mål skulle kunna nomineras till årets snyggaste. Förstafemman imponerade stort. Fortsätt så!
Daniel Larsson Finnerödjas finest försvarar inte bara Cougars planhalva med livet som insats - nu gör han även mål också. När matchen stod och vägde i första bytet visade Larsson vägen med sitt 1-0. Hans lugna och säkra försvarspel har redan gjort honom till en given kandidat till årets försvarare.
Jacob Forsman Domaren lurade Forsman på ett mål förra matchen - men idag slog han till ordentligt. Med ett rappt handledsskott satte Jake 2-0 och ingen kunde undgå att den bollen var inne. Det mörka hotet tar semester under nästa match och frågan är hur Cougs ska klara sig utan sin slitstarke playmaker i andrafemman.
Foto: Josefin Nilsson. Redigering: Sara Wall
Whatever it takes
Leo Plöen, VD
Carlstad Cougars vs. Lokomotiv Kotten - Vacker vinst med siffror i underkant
Tidigt stormöte med hattrickhjältar, cancersimmare och legendariska framspelningar.
Efter all osäkerhet i förra veckans drabbning mot G.G.G. krävdes det en riktig kick-off inför denna match. Tillställningen hölls hos Olof Sylvén där både spelare, tränare och cheerleaders fick mötas och äntligen starta igång säsongen på allvar.
Tal hölls, skålar höjdes och cheerleaderrumpor smiskades under denna ytterst trevliga kväll.
Läget såg dock väldigt osäkert ut inför denna tidiga toppmatch. Enligt scoutrapporter var Lokomotiv Kotten ett gäng ex-hockeyspelande bestar blandat med gulliga do-gooders som mer än gärna simmar ihop massa pengar för Aidscancerbarn. Ett riktigt mardrömslag att möta alltså. I samband med detta gick det rykten om ett mindre bråk mellan lagets stjärnor Olle Hallberg och David Snårelid angående Hallbergs vilja att dribbla istället för att passa. Utöver detta var vi oroväckande länge ofulltaliga. Vår nya stjärna Natanael Berntsson hade lagt på sig lite divafasoner efter förra matchens succédebut och bestämde sig att infinna sig först fem minuter innan matchstart.
Osäkra ögonbryn höjdes- har denna mannen verkligen vad som krävs för att vara en Cougar? Natanael valde dock att visa sin storhet på planen istället, och som han gjorde det.
Det hade inte gått långt in i första halvlek då Berntsson påpassligt tog bollen av en slö Kottenback och, på något jävla sätt, lyckades dra in bollen i bortre krysset. Osäkerheten som uppkom av hans sena ankomst försvann genast bland lagets spelare och cheerleaders och alla kände nog att det fanns mer att hämta av denna man idag.
Första halvleken var ett stort utropstecken jämfört med matchen som utspelades på samma plan en vecka tidigare. Hönsgården från förra veckans batalj mot G.G.G. var som bortflugen och istället hade vi positionssäkra, hårt jobbande och smart spelande pumor som imponerande på alla positioner.
Framförallt var det andrafemman som briljerade extra hårt då de vanliga stjärnorna i förstafemman hade lite av en off-day när det gällde skarpheten framför mål.
I halvtid stod det fortfarande bara 1-0 och med tanke på hur många chanser som hade skapats borde laget hängt ett par till mål åtminstone.
Lokomotiv Kotten kom ut med ny energi inför andra halvlek och gjorde snabbt 1-1 på ett lite förvirrat Cougarsförsvar. Petter Georgsson valde att assistera med en väldigt osäker bröstpass till deras mål. Petter, som utöver detta, hade en av sina bättre matcher i Cougarströjan och ledde försvaret tillsammans med sin brother in arms Daniel Larsson på ett föredömligt sätt.
Vanliga Cougars-deppen infann sig väldigt fort. Detta visste dock inte rookien Berntsson om, utan han lurar, på ett sätt inte helt olikt sitt förra mål, till sig bollen av en Kottenspelare och stänker in 2-1 i det högra krysset. Natanael valde även att göra årtiondets hittills konstigaste målgest då han helt sonika slängde upp sin klubba i taket i väntan på lagets gratulationer. Lika vackert som jättekonstigt.
Ledningen till trots var läget ytterst osäkert. Vem orkar gå in och avgöra detta? Vem är hjälten som Bonnie Tyler har väntat på? Svaret är lika enkelt som självklart. Spelande VD, före detta assisterande coach, läkare och waterboy Leo Plöen tar emot en passning av Berntsson. Plöen kan skjuta, men väljer osjälviskt att passa tillbaka till Berntsson som hänger sitt tredje mål för dagen och fjärde för säsongen. Plöen hade fått skarp kritik inför denna match då kapten Snårelid anser att han spelar med mer "hjärta än hjärna", men här fick han äntligen ge the haters svar på tal. Glädjen är stor och rykten går om att dessa två spelare, tillsammans med sin playmaker Jacob Forsman, kan gå långt. Riktigt långt.
Kottarna solospringer igenom försvaret och efter lite strul i boxen lyckas de trycka in 3-2 och ställer till det lite igen. Olof Sylvén, som som vanligt briljerar i målet med en räddningsprocent på 86, fick för ovanlighetens skull se sig besegrad vid högra stolpen.
Matchen flöt på i ett oklart läge. Andrafemman fortsatte dock att ställa till det för motståndarna, och denna gång var det Jacob "Det mörka hotet" Forsman som stänkte in ett snyggt mål vid högra stolpen. dock hade vi oturen att ha rasistiska domare idag så detta mål räknades inte in.
Matchen slutade 3-2 till stor lättnad och glädje. Siffrorna ljuger dock en del, då vi borde ha fått in fem-sex till mål egentligen. Skyttet är något som definitivt bör prioriteras under nästa träning. Det viktigaste var dock att laget vann tre viktiga poäng och har nu två veckors vila inför nästa möte då Ulfsby Slamdogs står på agendan att bli slaktade av segertåget that is Carlstad Cougars.
Målskyttar: Natanael Berntsson x3
Laguppställning:
Olof Sylvén
Petter Georgsson Daniel Larsson
Olle Hallberg David Snårelid (c) Tomas Andersson
-----------------------------
Erik Högkvist Michael Andersson
Leo Plöen Jacob Forsman Natanael Bernstsson
Coach Gustafssons stjärnor:
Natanael Berntsson Tre mål kan inte belönas med annat än tre stjärnor. Och det kan inte firas på annat sätt än med tre olika målgester. Berntsson imponerade redan i debuten förra veckan. Men idag - då var han kung. Får vi se en Brolin-piruett vid nästa mål?
Petter Georgsson Blombergssonens insats i premiären ifrågassattes av flertalet experter. Idag gav han "förståsigpåarna" svar på tal. I ett för dagen defensivt starkt Cougars glänste Petter med starkt backcheckande och offensiva genomåkningar.
Leo Plöen Plöen hittade rätt i sin position som forward i andrafemman och var ett ständigt orosmoment för Kottarna. Med otäck precision serverade han fram Berntsson till 3-1 och sällan har någon firat en assist så hårt i en korpenserie. Vad får vi se när Plöen gör mål?
Whatever it takes
Leo Plöen, VD
Carlstad Cougars vs. G.G.G. - Premiärseger inför storpublik
Säsongens första match möttes av ett publikhav, succédebut, hönsgård, en hård gammal Kung och ett välbekant slagskott.
Matchdagen började i stor besvikelse då vi fick veta att vår superstjärna, hemliga vapen och sexsymbol Robin Knutsson tyvärr inte kommer att medverka med oss denna säsong då han tar steget upp i sin karriär och ska spela för ett riktigt (läs: inte alltid bakfullt) lag istället.
Tråkiga nyheter, men om det är något Cougars trupp är just nu så är det bred. Knutssons avbräck kommer förhoppningsvis att ge nya talanger tillfällen att visa sig värda tröjan. Hallen var fylld till brädden av nya och gamla fans. Publikrekord månne? I vilket fall hade vi en jävla massa folk där. Karlstads (kanske Sveriges) bästa (och snyggaste) cheerleaders, Karlstads (kanske Sveriges) argaste (och fulaste) huliganer samt övrigt mandat som man alltid kan lita på.
Vi var välinformerade om G.G.G. i förväg. Coach Gustafsson hade scoutat dem och förklarade att "GGG" stod för "Girls got game" och att de hade en kvinnlig målvakt som vi skulle skjuta "pilsnerhögt" på. Detta visade sig vara ganska långt från sanningen då G.G.G. bestod av ett gäng medelålders män som såg ut att vara tagna ur en amerikansk fängelsefilm.
Ledda av en stor och stark man som gick under kodnamnet "Kungen" (obs! sant) spelade dessa män betydligt bättre, och framförallt hårdare, än förväntat. Domaren dömde efter prison rules, vilket föll dessa betonghålslagare (obs! sant igen) i handen, då de fick smälla ner små mediekillar efter ork och förmåga.
Efter chockstarten hämtade sig Cougars igen. Uppsala- Jönköping- och Karlskronasonen Natanel Berntsson, som debuterade idag, slog in 1-0 i pilsnerhöjd efter drygt halva första halvleken. Berntsson lyckades trycka in ett mål efter hög press i G.G.G.s område. Assist av Petter Georgsson som utöver detta inte hade en av sina bättre matcher idag. Berntsson, som är både skäggigare och snabbare än alla andra i laget, visade på en gång att han är en force to be reckoned och vi har nu höga förväntningar i framtiden på denna supertalang. G.G.G. kvitterade dock igen väldigt fort efter smart positionsspel och snygga passningar av Kungen.
Halvtid och 1-1. Ingen var nöjd över vad de hade sett och kapten Snårelid hade ett känslofyllt och argt tal där han adresserade alla tilkortakommanden med pondus i rösten. Genom detta, och givetvis coach Gustafssons destroxol, kom Cougs ut som ett nyfött lag till andra halvlek.
Olle Hallberg tog genast initiativ och började anfalla helt allena. Helt omotiverat tycks det lägger han bara ut bollen till höger om sig själv i en öde mittzon. Bänken hann lyfta både ett och två ögonbryn innan allas favoritskejtpunkarinnebandyspelare Tomas Andersson helt plötsligt återfinns i denna zon och smäller till med ett av sina berömda slagskott i närmsta krysset.
Är det något vi i Cougars har gjort hos bekvämt vana med så är det Tomas slagskott. Flashbacks väcks till den där söndagen i mars då densamme Tomas sköt in semifinalavgörandet på exakt samma sätt. Hallberg, som inför matchen har skytit om sin nya styrka som framspelare fick ge svar på tal till den tidigare tvekande gruppen spelare och fans.
G.G.G svarade igen väldigt snabbt då en av deras män fick ett friläge och lyckades hitta en lucka i den norrländska väggen. Försvarsförvirring var ett stående tema denna kväll, då det väldigt ofta kändes mer hönsgård än något annat. Möjlig förklaring kan vara de alla nya spelarna som aldrig spelat ihop tidigare, men i vilket fall är detta något som Cougars måste ta itu med inför nästkommande matcher.
Nu började Cougars känna pressen över sig. Publiken svarade genom att härja, sjunga, klappa och skrika högre än på åratal. Detta hjälpte definitivt att få upp pumorna på banan igen och det pressades framåt med högre frekvens än tidigare under matchen. Kapten Snårelid och klippan Michael Andersson började pressa framåt och skjuta vid varje givet tillfälle. Vi alla vet att Snårelid kan göra mål i tid och otid, men idag satt skotten inte bra alls. Skyttet är definitivt något han måste titta över på nästa träning. Något för coach att ta hand om?
Tiden började rinna iväg och laget började bli riktigt oroliga. Då tog Erik Högkvist bollen och passade till poängkungen, mannen med håret etc. etc. Olle Hallberg som på ett typiskt Hallberg-esque (läs: divigt och snyggt) sätt distantsköt in 3-2. Även Hallberg hade lyssnat på coachen och sköt i pilsnerhöjd till allas förnöjdhet.
Glädjen lät inte vänta på sig, utan nu kände alla att vi måste göra vad som krävs för att hålla ledningen matchen ut.
Hallberg, Berntsson och Forsman. Gamla och nya stjärnor.Foto: Johan Jansson
Kungen och hans kåkfarare började styra och ställa igen och allt kändes väldigt ovisst. Olof Sylvén fick göra räddning på räddning och organisationen i försvaret var second to none.
Cougars spelade mot klockan och fick ta hockeytackling efter hockeytackling och bara inväntade slutsignalen. När den väl kom var det som att finna en oas efter att ha vandrat i öknen i flera dagar. Utmattade kunde pumorna fira segern i en Savage Garden-allsång tillsammans med publiken som hade gjort Darren Hayes både nostalgisk och möjligen en gnutta erektionerad, men detta är bara spekulationer.
Sammanfattningsvis kan man säga att vi visade hjärta och mod, men inte så mycket hjärna. G.G.G. kunde lika gärna ha vunnit och vi måste skärpa oss nu. Publiken var fantastiska som vanligt. Nygjorda flaggor, livebloggning, svordomar, matchtröjor och höga decibel.
Petter Georgsson sammanfattar dagen på sitt egna sätt: -Fansen och coach gör en fantastisk insats och jag behöver verkligen lära mig att skjuta. Förövrigt tycker jag att Danne Larsson var bäst på plan.
Målskyttar: Natanael Berntsson, Tomas Andersson, Olle Hallberg
Laguppställning:
Olof Sylvén
Petter Georgsson Daniel Larsson
Olle Hallberg David Snårelid (c) Tomas Andersson
-----------------------------
Erik Högkvist Michael Andersson
Leo Plöen Jacob Forsman Natanael Bernstsson
Coach Gustafssons stjärnor:
Olof Sylvén Gör inte sitt livs match på något sätt - men han gjorde det han skulle. Utan Sylvéns målvaktsspel kunde seriepremiären mycket väl slutat med förlust. Mot slutet av matchen svarade han för en avgörande räddning som hade imponerat på vilken superliga-coach som helst.
Michael Andersson När resten av laget tröttnat eller gått bort sig i mittzon så fanns han där i bak - lugnet själv. Andersson gjorde flera avgörande brytningar och visade upp ett lugnt och säkert spel med boll. Kommer troligen bli en nyckelspelare i höst och det dröjer säkerligen inte länge innan han gör sitt första mål för Cougars.
Olle Hallberg När en match står och väger så är det de stora spelarna som kliver fram. Hallberg visade inga nerver när G.G.G kvitterade till 2-2, istället tog den rutinerade forwarden på sig ansvaret och krutade in matchavgörandet. En förebild för de yngre spelarna i laget. Dessutom en assist - ingen slump att denne man är poängbäst genom tiderna.
Whatever it takes
Leo Plöen, VD
WHATEVER IT TAKES Ärade läsare.
Den 27 augusti 2010 kommer för alltid att vara en milstolpe i Karlstads historia.
Det är med stor stolthet jag presenterar mästereposet "Carlstad Cougars: Whatever it takes".
Carlstad Cougars marketing-team har legat i hårdjobb de senaste veckorna för att ge er denna fyra minuter långa cinematiska orgasm. Filmen är både en rekryteringsfilm samt lagets löften inför säsongen.
Vi må bara vara fem stycken som deltar i filmen, men denna film representerar hela vår organisation, ni vet vilka ni är!
Vi har alla en lång väg att vandra, men vi är redo att göra det som krävs.
Varje vecka får vi på Cougars Allehanda in obskyra mängder fanmail från hela världen. Ofta innehåller dessa brev olika typer av sexuella inviter, avklädda bilder eller gamla trosor. Igår fick vi dock in ett riktigt fint hyllningsbrev av en okänd supporter som rörde undertecknad till tårar. Vi har valt att publicera det nu under den annars så, i Cougarsmått mätt, händelsefattiga sommaren.
Carlstad Cougars - en riktig innebandyklubb 2010-08-03
Minns ni hur det var? Den allra första gången.
Ögonblicket vi insåg att vi alla gick åt samma håll. Hur vårt antal ökade för varje gata vi passerade. Sångerna i fjärran hördes i höstluften. Överallt hörde vi nostalgiskt prat om den gamla storhetstiden, om förlorade chanser, om hopp om att denna säsong kommer att bli annorlunda. Bättre. Mäktigare.
Vi passerade lyktstolparna. Ljuset badade i den regntäta dimman. Och sedan kom vi fram till den förväntansfulla kön med fans som ringlade sig långt ut på vägen. Vi blev med ens en del av något större. Vi hörde ljuden, kände lukten av varmkorven och värmen från den öppna entrén. Och där var den: Tingvallahallen. Nyputsad plan med glänsande målburar – portaler till våra själar. Våra sinnen framställde bilder över rasslande målburar - deras målburar, inte våra. Annars skulle det bli en lång, lång väntan till nästa söndag.
Vi var en del av något. Något som andra mindre tursamma aldrig skulle kunna förstå. Det var ett band. Ett band mellan oss och de som spelade på planen. Och mellan varenda en som trotsade bakfyllan för att se sina hjältar spela på söndagseftermiddagen.
Vi sjöng våra sånger, vi svor åt domaren, vi delade glädjen och delade smärtan. Vi kände varje närkamp vi vann eller förlorade. Vi vann. Vi förlorade. Ni skulle ha vart där.
Det var enklare då. Vi kände spelarna, och de kände oss. Sol eller regn, höst eller vinter, hemma eller borta, på Tingvallahallarna varje söndageftermiddag var vi ett. Vi älskade det. Det var vårt tempel. Vår flyktväg. Vår borg. Det var det enda stället där vi alla verkligen betydde något.
Men någonstans på vägen ändrades det, och det ändrade hur vi blev behandlade. Hur arenorna växte, hur läktarna kom närmre planen, men hur spelarna samtidigt kändes mindre, längre bort. Han kysste klubbmärket, och bytte sedan lag för mer pengar. Han gick från sportbloggen till vimmelsidan. Visst, detta kanske inte är vårt bekymmer, men det blir vårt bekymmer när han går förbi barnet som vill ha en autograf eftersom att han har fullt upp att prata med sin agent på telefonen. Det är vårt bekymmer när han försöker skada en annan spelare. Det är vårt bekymmer, eftersom det bara är fel. Vi vill skrika: Ey! Vi betalar era löner! Men självklart, dessa dagar gör vi inte det. Det är CSN som står för deras inkomster. Männen i kostym vars stolar står tomma medan de avslutar halvtidskorven. Män som hellre kollar in sina aktieaffärer än en bra innebandymatch. Vafan vet de verkligen om innebandy? Och vad är poängen? Bryr de sig verkligen?
Vi betyder inget. Vi betyder inget längre.
Samtidigt som uppmärksamheten och kommersialiseringen ökar i Korpen, samtidigt som lönerna ökar, glömmer klubbarna bort att ”IF” står för idrottsförening.
Men det finns en klubb som minns. En klubb där alla spelare, tränare, cheerleaders och fans räknas. En klubb vars träningsanläggning, Cougars Arena, inte är den största, nyaste, den med bäst luft, eller den snyggaste, men utan tvekan den mest intima.
Att både se och spela innebandy på denna arena är tidlöst. Och dessa som gör det, även idag, känner att de är del av något. Något speciellt.
Alla älskar att vinna, men fans av denna klubben vet att det handlar mindre om att vinna titlar än att tysta kritiker, överkomma sina egna förväntningar och ha jävligt kul på vägen. Kunde det ha vart bättre, än i de sista svindlande sekundrarna av semifinalskampen mot Gruvlyckan? När Tomas Andersson slagskjuter in 2-1 och tar därmed Cougars till korpenfinal och hela arenan exploderar?
För innebandyn i Cougars har alltid vart lite annorlunda. Ibland charmig. Emellanåt excentrisk. Men alltid, och detta har aldrig ändrats, närmre. Mer personlig.
Här blev en gång publiken utsedd till man of the match för att de på plan var så dåliga.
Här väcks en (fortfarande full) spelare fem minuter efter samlingstid, släpar sig till arenan och ser ändå till att hamna i målprotokollet.
Här går målvakten in och tar ett matchstraff för laget när någon motståndare vill börja bråka med en av backarna. Här tillåts spelarna ledighet från träningarna för att spela in fågelljud.
Här väljer inferno-veteraner att stanna kvar i Karlstad för att hjälpa till med laget istället för att ge sig iväg och söka lyckan i landet.
I denna klubb gör de sådant som de andra i Korpen inte ens skulle överväga. Och de gör det, inte för att skapa bra PR, utan för att de fortfarande minns hur det kändes, den första gången. Och, främst av allt, för att det är rätt sak att göra.
