En berättelse om sportsliga framgångar, fulla kändisar och tveksamma förarinsatser

Två saker är säkra när Cougars FC åker på Road Trip, vi kommer inte att komma hem med någon titel och alla kostcirkelns regler kommer ignoreras. Cougars FC söker inte de stora titlarna, vi söker de stora upplevelserna. Om man ser till rena resultat må vi vara femma i Sverige, men mäter man prestation utifrån promillehalt i kroppen är Cougars FC alltid på topp.
Föregående stycke kan tyckas antyda att Cougars FC inte kan spela fotboll. Så är inte fallet, vi är faktiskt helt ok även där. I laget som på fredagskvällen lämnade Karlstads trygghet fanns exempelvis två exileuropéer (videospanjor och videoholländare), en spelande VD med egen kullerbytefint samt Finnerödjas största fotbollstalang på flera sekel. I mål fanns dessutom en av Västergötlands genom tiderna minst saknade handbollstalanger som på senare år enbart tränat fingerfärdighet framför Canal plus efter midnatt. Laget var med andra ord fullsmockat med sambapotential.

Problemen hopade sig dock tidigt för vårt kära CCFC. VD Plöen hade tidigt tagit på sig rollen som transportansvarig, främst på grund av sin motorvägsutsikt från ungkarlslyan i Våxnäs. En enkel roll för herr Plöen trodde vi alla. Skriken hopade sig dock snabbt när det upptäcktes att Plöen i djungeln av hyrbilar valt ut en riktig Joker. En schizofren, demonliknande farkost vid namn Renault Traffic. En bil vars rykte som mördarmaskin endast kan ha missats av den halvblinde Plöen. Vem skulle våga sätta sig bakom ratten? Ut ur dimman skred dock en riktig hjälte. En man med penis så lång att den kan användas som hopprep. Mannen, myten, horan Petter Georgsson. Petter var säker på att han var den utvalde, han skulle tämja denna fruktansvärda demon - men för säkerhets skull satte vi alla stjärnor i en bil körd av tredagarsstubbet Cannerstad som garanterat skulle nå sitt mål. Kvar i demonbussen satt de ansvarstagande (Plöen), de gamla (Danne Larsson), de unga (Kristian), de hopplöst unga (Jonte), de hejande (Helena & Felicia), de hopplöst utländska (RvdV) samt den ständigt gangbangande colombianska drogkungen Mufasa. Ingen större förlust för mänskligheten om denna buss skulle krascha tänkte Petter och rullade iväg i sinnessjukt hög fart. Med en konstant fot på bromsen lyckades också hjälten föra sina passagerare oskadda till dödens rike, även kallat Trollhättan. Att köra en demon rakt till dess hemvist kändes redan på förhand som ett osäkert val och visst skulle den besvara sitt kall. Hela bussen antog att demondjävulens hemvist var källaren i familjen Hjorts påstådda flermiljoners hus, något som fortfarande känns troligt. Det var dock inte här demonen skulle bestämma sig för att hamna. Efter att obemärkt ha blivit förd in på helvetets allra smalaste skogsväg hörde hjälte-Petter snart ett djärvt kall från vägens högersida. Två mörka ögon tornade snabbt upp och kallade på sin tjänare. Mycket riktigt svarade minibussen och satte sig mycket riktigt i högerdiket. Bussens passagerare var visserligen chockade och småkåta men insåg samtliga direkt att Petter inte hade kunnat göra någonting annorlunda. Den omedelbara ilskan riktades istället mot fröken Bränneby och herr Hjort som av någon outgrundlig anledning härstammar från denna Saabs och djävulens moderkaka. Även herr Plöen fick en släng av sleven då han mycket väl kunde ha hyrt en Nissan.

Paniken spred sig snabbt men hjälten Georgsson manade till lugn. Om han brände tillräckligt mycket koppling skulle vi absolut komma upp ur diket. Men även hjältar har fel ibland, det enda som åstadkoms var en helvetisk stank som enbart kan jämföras med Jimmie Nilssons andedräkt valfri söndagsmorgon, fy fan. Petter abdikerade därefter, la sig i ett dike och grät och lämnade tillfälligt över hjälterollen till Danne Larsson. Larsson lyckades med hjälp av lokala hobbits och muskulösa CCFC-grabbar lotsa bilen upp ur diket och över på andra sidan vägen. Härifrån utförde sedan återkommande hjälten Georgsson något som enbart kan beskrivas som tidernas sämsta backning men lyckades trots detta få bilen på rätt spår igen. Böghögen var given och vägen kantades av liggande cougarslirare. Underst låg hjälte-Petter och log, jävlar vad han log. Stor credit skall också ges till cheerleaders Bränneby och Berglund som under hela räddningsuppdraget satt vid ett köksbord med en lussekatt i ena handen och saftglaset i den andra. Om det inte varit för Georgsson hade ni varit hjältarna i denna historia.

Efter att demonen tillfälligt tämjts och vi lämnat detta sagorike kallat Trollhättan bakom oss blev stämningen genast bättre. Insatsen hade svetsat samman bussgänget i en gemensam tro på att faktiskt överleva resan. Ölburkar började knäckas på alla håll och tidigare stabila blåsor började läcka till höger och vänster. Resterande resa till slutmålet Göteborg gick i glädjens tecken, gladast av alla var Robin van der Veer (RvdV) som inte enbart lyckades klämma in 5 (!) Adams-Ray låtar på samma CD utan även utpissade resten av passagerarna med en hel Klarälv.

Faran kändes över för gänget från Karlstad. Men då, på kvällens sista klämtande timmar, valde djävulen att agera igen. Genom en manipulerad iPhone, en packad Plöen och en enkelriktad gata skulle bilens demoner återigen träda fram. Georgsson må vara en hjälte av episka proportioner men även han visade sig besitta en akilleshäl. Petter må kunna klyva indianer med lilltån men när det gäller lokalsinne är han lika borttappad som lill-Jonte utan dagmamma. Plöen fick därför ansvaret att via iPhone föra spelarna till dess hotell. Georgsson borde i efterhand ha anat oro då de enda ord Plöen yttrade under en göteborgsk halvtimme var ”höger höger höger”. Tydligt besatt av satans hantlangare guidade Plöen den stackars Karlstadskaran rakt in på tidernas mest enkelriktade gata. Snabb i sinnet som han är knäppte Georgsson snabbt med fingrarna, gav motbilisterna rött ljus för att sedan utföra en perfekt fem(?)punktsvändning och rädda även denna situation. Glädjen var stor när Mufasa, som mycket väl kunde ha gangbangat för sista gången, slutligen dumpades på den i colombianska kretsar välkända centralstationen. Petter Georgsson alltså – Nu är han kung!
Förövrigt kom även den andra bilen med Cannerstad, Kronlund, Jimmie ”på heden” Nilsson, exilspanjoren samt coach Bengan fram till slutmålet. Detta är dock en mycket tråkigare historia som inte borde berättas för någon.

Här skulle man kunna tro att hela gänget var på plats, men icke. Den ojämförbart värsta resan av alla hade otvivelaktigt cheerleadingveteranen Frida Henriksson. Undertecknad skulle hellre spendera ett helt liv i ett Trollhättskt dike än att färdas Norrköping-Göteborg via buss. Mycket riktigt var Frida knappt vid liv när hon hämtades på stationen av diverse Cougars. En snabbt tillämpad diet av rosévin fick dock Frida på fötter och allt var återigen frid och fröjd i Underlandet.

Efter att ha delat reseerfarenheter började så ett samlat CFC-gäng att fundera på varför fan de var i Göteborg. Skulle de käka mos? Dricka fjantcider? Pissa på Mufasa? Nej visst fan, det var ju fotboll vi skulle spela. Således gick bara halva laget, under samlingsnamnet ”de obetydliga”, ut på fredagskvällen medan resten av gänget stannade hemma och ägnade sig åt diverse homoerotiska aktiviteter. En helt ok kväll för alla inblandade och hjälte-Petters bravader diskuterades långt in på natten.
När lördagsgryningen tillslut nalkades var det så dags för laget att visa vad de gick för på planen. Cougars hade tidigt bestämt sig för att göra ett såväl sportsligt som estetiskt intryck på student-SM. Således hade samtliga spelare samt coach (med undantag för ynglingarna Hjort och Ekström) klätt sig i moderiktiga vita skjortor ackompanjerade av slipsar i diverse mörka toner. Entrén blev dock tidernas flopp när ingen kom på den självklara idén att ta av sig jackorna vid entrén. De enda som fick se Cougars estetiska statement var således de 2-3 svettiga män som fick äran att dela omklädningsrum med Cougars denna morgon. Första matchen gick vid den okristliga tiden 10.00 på lördagsmorgonen. För motståndet stod det oerhört intetsägande laget Droppy/Col. Cougars var dock sega från start och endast ribban och hjälteräddningar av målvakts-Petter hindrade laget från ett tidigt underläge. Cougars fick dock tillslut igång sitt mäktiga maskineri och bombarderade motståndarmålet med kanonskott och konstsparkar. Utdelningen kom också när demon-VD:n Plöen på ett mycket elegant sätt spelade fram spädbarnet lill-Jonte till 1-0. Jonte satte ett oklanderligt kliniskt avslut längs marken och vissa hävdade att de faktiskt såg en ansats till pubishår i kalsongerna. Cougars höll sedan på ett smidigt sätt undan och backbesättningen med Kapten Larsson i spetsen sattes aldrig på några större prov. 1-0 Cougars och den drömstart vi alla hoppats på.

Andra matchen spelades mot ett gäng i rött (GSIF-Frukost) som tidigare på morgonen förlorat sin öppningsmatch med 3-0. Cougars gick in i matchen med en fruktansvärt kaxig attityd och segern kändes given redan från matchstart. Ytterligare tändvätska kom när ärkerivalerna och Petters kompisar i FC Flamman kom till läktaren för att spana in sin värsta motståndare. Målvakts-Petter iklädde sig återigen hjälterollen inför imponerade kändisvänner och stod för den ena drömparaden efter den andra. Där Cougs hade en styrka hade dock GSIF-Frukost en fruktansvärd svaghet. Deras målvakt spelade som Danne Larsson på crack. Med ett par ätpinnar till ben hade han inte mycket att komma med när kapten Larsson vackert serverade extremvänstern Kristian till ett 1-0 mål som räddats av samtliga övriga målvakter i cupen. Detta var dock inget Kristian brydde sig om utan firade som om Titanic hamnat på rätt köl igen. 2-0 kom också när lill-Jonte med extrem iskyla väntade ut en påtagligt vilsen målvakt och helt sonika petade in bollen på dennes insida ur dödvinkel. Assist från tidigare Ajax-vattenbäraren RvdV. Resten av matchen blev en kamp för en bevarad nolla, något som Petter med grym hjälp av sitt försvar lyckades åstadkomma. 2-0 Cougars och vägen mot slutsegern låg öppen. Undertecknad vill också gratulera målskytten Hjort som på ett mycket lämpligt sätt firade sin stundande tolvårsdag. Ett stort grattis!

Tredje matchen kom sedan att bli en ren gruppfinal där Cougars ställdes mot de likaledes obesegrade SIST 1. Cougars kom tidigt i underläge då inlånade spanske superstjärnan Francesc Sanabria Roca slog en indianare av äkta Carragher-klass och serverade en ful kille till öppet mål. Den fule killen högg direkt och Petters nolla var spräckt. Petter blev ledsen. Frasse bad om ursäkt. Petter blev gladare. Cougars var ärligt talat inte speciellt bra i matchen och 0-2 kom trots Kronlunds härliga försök att agera andremålis. Att ta bollen med handen på mållinjen, undvika rött kort, men ändå släppa in bollen är fan starkt jobbat. Du har min respekt Martin! I ett desperat försök beordrade sedan coach Bengan målvakt-Petter att fylla på offensivt. Denna order måste dock ha hörts av SIST 1:s fete back som direkt lobbade bollen över en offensiv Petter och in i öppen kasse. Diskretare direktiv önskas coach. Cougars skakades också av två äckliga knäskador då såväl lill-Jonte som vänster-Kristian tvingades utgå med skavanker. Skadorna kopplades snabbt till karma och det faktum att båda ignorerade morgonens dresscode. En riktig skitmatch med slutresultat 3-0 till SIST 1. Det blev dock en klart godkänd andraplats i gruppen och en bedrift väl värd att fira med alkohol.

Trötta Cougarsspelare valde att spendera merparten av eftermiddagen sovandes för att ladda upp för kvällens partaj. Undantaget var cheerleading-rookien Bränneby som måste öppnat sin vinare redan på förmiddagen, för inte fan kan man bli så packad på bara några timmar? Bränneby stod tvivellöst för kvällens bedrift när hon utan förvarning segnade ner på sin luftmadrass vid elvasnåret. Knäskadade Kristian och lill-Jonte grät ut hos familj respektive bio-date medan resten av gänget begav sig ut mot Göteborgs nattliv. Bränneby ska även ha credit för att hon lyckades motstå de sexuella närmanden en påtagligt popcornpåverkad lill-Jonte stod för efter den bio-date som endast kan beskrivas som oerhört misslyckad.
Minnena från lördagskvällen är för många suddiga och rapporteringen därifrån kan därför ses som relativt tunn. Klart är i alla fall att en påtagligt alkoholpåverkad Ingvar Oldsberg påträffades och iklädde sig rollen som sugar daddy åt Cannerstad. Plöen och Roca blev attackerade av rasistiska snöbollskastare och lill-Jonte var uppe klart efter läggdags. Laget var under spridda tillfällen instängda i skåp och vissa hade väldigt svårt att komma ut ur garderoben (RvdV). Morgondagens motståndare syntes också och beskrev sig själva som ”the shit of the shit”. Ett faktum som bara fick Cougars att titta än djupare i flaskan.



Söndagmorgon var vidrig. Coach Bengan organiserade en sjukt tvivelaktig städinsats som tillslut bar viss frukt. Hjälte-Petter kände att han efter helgens tidigare insatser kunde undvika all typ av städning, något som dock inte sågs på med blida ögon av VD Plöen. En petning diskuterades men vem fan skulle stå då? Tillslut fick Petter behålla sin plats och gänget kunde i sakta mak lämna sitt tillfälliga hem. De flesta valde att gå i trapporna, Danne Larsson valde att glida på stjärten.
Helt väntat valde ”the shit of the shit” att inte dyka upp till åttondelsfinalen och Cougars tilldömdes segern med 3-0. Målskyttar var Kapten Larsson (skott längs marken), Plöen (stöt med penis) och självklart Georgsson (fintade samtliga fyra motståndare för att sedan vända om, dra dem igen, finta passning, sätta sig på bollen, slå till en motståndare i magen, kasta upp bollen i luften och cykelsparka den i krysset). Säsongens, decenniets och seklets snyggaste mål. Glädje utbröt.

I kvartsfinal väntade sedan Uppsalajuristernas idrottsförening. Ett gäng som även de kom tvåa i sin grupp och som coach Bengan missat helt i sin scoutning. Uppsalajuristerna var precis sådär lagom bra att vi borde ha slagit dem med uddamålet. Cougars valde dock den roligare taktiken att tidigt satsa på en oavgjord match följt av en given vinst på straffar. Således byggde man upp en defensiv köttmur kring Georgsson och tillät inte juristjävlarna att producera speciellt mycket effektivt anfallsspel. Eftersom skadade lill-Jonte och vänster-Kristian var fortsatt indisponibla tvingades man gå runt på endast två avbytare. Cougars taktik var därför att i möjligaste mån dra ner på matchtempot, något som tydligt syntes när Cannerstad i en evighet trampade på bollen med ryggen mot mål utan synbar motståndare i närheten. Cougars fattade noll, juristerna fattade noll och Cannerstad fattade troligtvis minst av alla. Taktiken nådde sånär hela vägen men med 35 sekunder kvar hände det otänkbara. En juristjävel lyckades träffa kapten Larssons kryckor till ben varpå bollen tog en helt sinnessjuk bana och landade i mål till höger om Georgsson. Även om högersidan är Georgssons erkänt bra hörn var han helt enkelt för bakis för att ens kunna röra på sig. Men ingen klandrade honom, detta var djävulens fel!

Cougars tackade sedan för sig efter en väl genomförd turnering och Uppsalajuristerna kunde skatta sig lyckliga som slagit ut detta Guds lag. Ärkerivalerna tillika Georgssons kompisar i FC Flamman förlorade senare finalen på straffar, något som värmde samtliga cougarshjärtan.
Hemresa var sjukt ointressant. Plöen körde, undvek alla diken.
Undertecknad vill tacka samtliga deltagande för en grym helg och ser fram emot en medelmåttig framtid tillsammans med Karlstads stolthet.

Petter Georgsson, Daniel Larsson, Francesc Sanabria Roca, Martin Kronlund, Robin van der Veer, Leo Plöen, Jonathan Hjort, Rasmus Cannerstad, Kristian Ekström, Jimmie Nilsson, Silas Mulondo, Frida Henriksson, Helena Bränneby, Felicia Berglund, Ingvar Oldsberg – Nu är vi kungar!!! (eller ev. drottningar)

Härmed garanterar jag att ovanstående information är sann och rapporterad så objektivt som möjligt. Folk som tycker att jag framställer mig själv alltför positivt har helt enkelt fel.